Aftonbladet har gjort en undersökning om kvinnovåld som de kallar 153 kvinnor dödade - av sina män. En beklämmande och skrämmande läsning.

Våldet i en närstående relation kan se ut på olika sätt. Det behöver inte vara hugg och slag. Den psykiska misshandeln är nästan värre, den syns inte, den märks inte utåt och det är betydligt svårare att bli trodd när man äntligen vågar prata om den. Mannen är oftast otroligt charmig och gullig och social utåt. En del kan upplevas som udda men hjälpsamma och harmlösa. Men inåt, mot familjen och kanske främst mot kvinnan är han nedlåtande förnedrande och helt dominerande. Det kan låta som stereotyp beskrivning men det tar inte bort fakta hur en stor del av dessa män fungerar. Ibland är det som att sätta ett karbonpapper mellan dem vid en jämförelse. Det finns naturligtvis individuella skillnader och ett fall är inte den andra helt lik. Men det finns skrämmande många "grundlikheter" som inte går att bortse från.

Nu säger jag det en gång för alla: Inte alla män slår och plågar sina kvinnor. Jag är rätt säker på att de flesta män är skötsamma och goa killar som har förmågan att älska och vet hur man är just mot sina kvinnor. Man skall inte döma ut alla män bara för att det finns tillräckligt många våldsbenägna män för att det skall vara ett bekymmer. Och, JA det finns kvinnor som beter sig på samma sätt som dessa män som utsätter sina kvinnor för våld. Men merparten som är våldsbenägna råkar vara män.

När jag läste om Clara och vad hennes föräldrar säger i artikel kände jag att jag måste skriva om detta ämne. Jag har träffat flera kvinnor och då främst inom frikyrkan som lever under dessa förhållanden. När man är kristen på djupet är skilsmässa inget alternativ. Det kan ta lång tid innan man inser att förhållandet inte är ett äktenskap i bibelns bemärkelse av äktenskap. Vad gör man då? Det finns pastorer som inte har förståelse för detta utan är det ingen fysiskt misshandel med i bilden så skall äktenskapet fortsätta what so ever. Det är en synd att skilja sig. 

Clara levde med en man som misshandlade henne psykiskt. Föräldrarna hade inte kunskap om att det ens existerade. De tänkte att om han slog skulle hon lämna honom. Hon kanske skulle ha gjort det men det är inte säkert. Innan första slaget kommer har det ofta varit en nedbrytnings process. Där kvinnans självkänsla slipas bort till dam och makadam. I det läget är hon så bunden till mannen att det behövs en avprogrammering för att hon skall kunna se vad det är som händer. Det kan ta väldigt lång tid innan hon ser vad det är hon är utsatt för. Hon förstår att relationen har problem men inte vad det är för problem. Hon skuldlägger sig själv till den milda grad att hon tror att det är hennes fel att han är så arg, eller att hon är den ende som kan rädda mannen och bär hela ansvaret för relationen själv. Sedan tror hon sig älska honom, men hon är utsatt för påtryckningar och är så skadad i själen att hon kan tro att HAN är den ende som vill vara med henne. Blir man utsatt för en massa lögner om sig själv under en längre tid börjar man tillslut tro på dem, även om man inte vill. De sätter sig så fast i själen att det kan vara svårt att skilja på ens egen självbild och mannens manipulation.

När hon då kommer till en pastor är det lätt för honom att tro att det är kvinnan som är problemet p.g.a. hennes dåliga självbild. Manen är många gånger charmig och inställsam. Säger sig villig att göra förändringar och uppträder självsäkert och visar sig förstående. När han då uppträder på detta sätt hamnar ofta Focus på kvinnan och skuldlägger henne ännu mer. I det läget tror man mer på mannen och lyssnar mindre på kvinnan. Det är ju mannen som är huvudet för familjen enligt Ef 5:25-33. Men det är lätt att glömma att mannen skall ge sig ut f ör kvinnan som Kristus har utgett sig för församlingen. Det innebär följaktligen att mannen skall vara villig att lägga ner hela sitt liv för kvinna, in till döden. Jesus dog ju för församlingen och gav hela sitt liv till den. Dessa män är inte villiga till uppoffringar för någon så länge det inte ger honom egenvinning, inte ens för att få ett fungerade äktenskap. Och att då kräva underordnande av kvinnan är att pressa in henne i en omöjlig situation som bara kan sluta i katastrof. Utbrändhet, depression, självmord eller to m mord.

Det är lätt att tro att jag generaliserar, och det kanske jag till en viss mån gör. Men detta är min erfarenhet och jag tror inte att jag är ensam om att ha sett/upplevt det. Ge dessa kvinnor den tid de behöver för att fatta rätt beslut och döm henne inte om hon vill gå ur relationen. Många av dessa män har psykopatiska drag eller liknande och än så länge finns det inget bot för det. Att tvinga kvar kvinnor i dessa äktenskap för att de skall tro Gud om ett mirakel, att mannen skall ändra sig är ingen tro det är övergrepp. Mannen skall först visa djup ånger och omvändelse. Leva ut och uppvisa en varaktig förändring och sedan vinna tillbaka kvinnan - om han kan. Men vill inte kvinnan skall hon inte dömas för det. Förtroendet kan vara som en dunkudde som rivs sönder på en balkong på 30:e våningen i ett höghus. Plocka sedan ihop den kudden om du kan. Men tvinga inte in kvinnan i destruktiva relationer. Det skadar både henne och de eventuella barn som finns mer än en skilsmässa. Jag har bara en fråga till alla som älskar ordet så högt att man dömer dessa kvinnor till ett elände. Håller man lagen men glömmer barmhärtigheten? Matt 12:5-8. Du vet väl att Gud inte krossar ett brutet rör? Matt 12:20.  Var är barmhärtighet i dessa kvinnors situationer?

 evangelier


Sitter vid mitt skrivbord och undrar om jag är vaken eller sover. Är supertrött. Kom hem sent igårkväll. Jag är i vanliga fall ingen kvällsmänniska. Vill helst hoppa ner i sängen senast 10. Men igår kom jag inte hem förr än efter 10 och innan jag var i säng var klockan runt 12. Nåja, det var det värt. Var på bibelstudie på Sankt Ansgar. Bo Brander undervisade. Sjukt intressant. Grundlig genomgång av 3-11 kapitlen i 1 Moseboken. Måste gå nästa tisdag också. Det är länge sedan jag var på bibelstudium men detta var något utöver ett vanligt bibelstudium. Jag har aldrig varit på något liknande förut. Det skall bli kul att fortsätta att lära mig mer och se Jesus i nästan varenda vers i Moseböckerna.

En annan sak som ska bli spännande. Att få veta vad som menas med titeln för bibelstudierna. (se överskriften på mitt inlägg) ;) Rent faktiskt är det ju sant. Det finns 5 moseböcker och det finns 4 evangelier. 5 är mer än 4, så är det ju. Men varför titeln? Är det för att gamla testamentet pekar på nya? hmm, jag kanske får anledning  att återkomma till det.

Undervisningen är i alla fall djupt teologisk. Djupare än kanske vad jag är van vid och stundvis går den över mitt huvud. Jag har fått möta en för mig helt ny kristen tradition med andra uttrycksformer och även spårkmässigt nya uttryck. Så det är mycket att ta in. Men det är samtidigt väldigt nyttigt. En massa fördommar och vanföreställningar om andra kristna sammanhang rivs ner med hjälp av en bulldoser och dynamit. Och det är exakt det jag vill med mina besök på Sankt Ansgar. 

Idag firade jag gudstjänst i Sankt Ansgars kyrka här i Uppsala. Värmen och heligheten slog mot mig. Mitt i denna högkyrklighet hittar jag en vacker skinande skatt. Jag som är frikyrkligheten personifierad kommer absolut åka dit igen. Speciellt nu sedan jag upptäckt att jag inte behöver byta buss utan kan åka samma buss hela vägen hemifrån. Visserligen får jag en promenad på 10 minuter till kyrkan från bussen. Men å andrar sidan är det lika långt från mig till Livets Ord.

En Gudstjänst på Sankt Ansgar är väldigt Jesus centrerad. Det är just en tjänst in för Gud och inte i första hand en betjäning, även om jag blev väldigt betjänad under själva Gudstjänsten. Men det är ju så det är. När man tjänar Gud blir man själv betjänad. Gudstjänst formen är för mig väldigt ny. Är helt ovan vid processioner och plingande i klockor före nattvarden, bugande, korstecken och massa andra yttre former. Skulle vara spännande och få kunskap om symboliken i allt. Jag får se, om jag besöker dem fler gånger så kanske jag får tillfälle att fråga om allt jag vill veta. Det kan hända jag i så fall även delar med mig till er om det. Tills dess kan jag rekommendera er att lyssna på gudstjänsterna på webben. Adressen är http://stansgar.harnvi.net/.

Må gott

Inte världens bästa bild. Jag kanske kommer att ta en egen så småningom :)

Nu äntligen börjar mina tomater att mogna. Men det går väldigt långsamt. Det finns hur mycket tomater som helst på plantorna men det är bara några få som mognar åtgången. Jag önskar att det gick lite fortare då första nattfrosten är på väg snart. Att ta in lådan är inget alternativ då den väger säkert över 200 kg. Det är ett åtminstone 2 d sandlager i botten som drenage och sedan planteringsjod på det. Dessutom är lådan stor. För att kunna lyfta in den behöver man nästan en lyftkran. Och jag som hade velat ha en större låda ;). Nä jag får hoppas att så många tomater som möjligt hinner mogna innan det blir så kallt att allt fryser bort.


Här kommer några bilder igen.









Och JA, jag fyller år idag och en väninna kom för bi med denna glasstårta... mums

Igår när jag var till skolan för att göra skrivningen (gudarna vet hur det gick på den). Hade jag tagit kameran med mig. Det var ett fantastiskt fint väder och det var verkligen roligt att fotografera igår. Jag hann tyvärr inte ta så många kort. Men några blev det. Här delar jag med mig av några.


 

Skulle jag bo i stan så är det så här jag skulle vilja bo. Enorm balkong och vattenvy.







Försök att ta kort i Uppsala utan att få med cyklister. Det är en omöjlig uppgift. :)

Haft en heldag på stan idag. Sitter här och är helt slut.

Först till skolan och gör skrivningen jag missade förra veckan. Sedan en snabb lunch innan jag träffar Ida för att följa henne till Stadium. Hon vill att jag skall titta på en t-shirt hon lagt undan. Hon köper den. Efter det till Kappahl för att titta på underkläder. Vi båda behöver lite nya sådana.

Trött och utschasad landar jag inne på Max med en cheeseburgare, pommes och milkshake. Jag vet, det är ingen smalmat, ok. När jag sitter där för att hämta andan innan jag åker hem, hör jag några fjortisa sitta och tjattra. Jag behöver inte precis tjuvlyssna, de pratar rätt högt. Försöker att stänga av för att få en stund för mig själv. När jag pular in pomes med kechup i fejan hör jag ordet - b a j s. ööö, jag sitter och äter. Sedan tar jag några djupa klunkar av milkshaken genom sugröret så kommer nästa ord - k i s s. Har dessa fjortisar regredierat till tre åringar eller? Jag är inte intresserad av dassprat när jag sitter och äter. Inte för att jag är väldigt kräsmagad, men det är inte trevligt.

Dasshumor är kul på just dasset. Där till finns det speciella böcker. Men i en restaurang även om det är en enklare sådan som en hamburgerrestaurang, är det inte så kul att behöva sitta och lyssna till den typen av ord. Jag saknar inte humor, är rätt behäftad med sjuk sådan typ galghumor. Och jag använder mig av den rätt ofta. Men dassprat vid matbordet, nej tack.




Toa i Kina ;) Hur har man skitsnack i denna obekväma tjejtoalett?
 

Vad är det för skillnad mellan ungar och hundar?

I natt har Siri, min äldsta dotters hund, bytt sängar ett par gånger. Först somnade hon hos matte. Sedan i natt ville hon till momo = mig. Efter ett par timmar gick hon till baka till matte.

Jag kom och tänka på när barnen var små. Det kunde vara en nattlig karusell innan morgonen grydde. Barnen kom och trängde ut antingen mig eller deras pappa och då var det bara att flytta sig till en annan säng, sedan kom de efter och la sig där men då var sängen för smal och man flyttade sig igen.

Så till baka till gåtan.

Vad är för skillnad mellan ungar och hundar? Svar: Ingen.

Må gott.




Men momo, Jag har inte gjort något! Ja e heelt ooskyyyldig!

Min yngsta dotter fyllde 20 idag. Det känns som om det var igår hon föddes. Men 20 år...? Inte tonåring längre. Lillan blir stor. Jag har inte hunnit med riktigt. Vart tog tiden vägen. Min lilla födelsedagspresent som växer ifrån mig. Fick vänta på henne i nästan 3 extra veckor för hon ville inte komma någon gång. Så när värkarna började på natten till den 18 september blev jag glad, på dagen en vecka innan jag själv fyller. Äntligen. Efter alla gliringar på dagis när jag lämnat stora syster. Det var inte klokt vilka dumma kommentarer som kunde komma. Dessutom min egen oro för att det dröjde så länge. Men sedan... kom det lilla miraklet. Och så helt plötsligt har det gått 20 år. Helt obegripligt.

Grattis på 20 års dagen Ida.




Ida på väg till 9:ornas avslutnings bankett för 3 år sedan. Klänningen hade hon sytt själv.

Jag satt och lade pussel på datorn och använde bilder från mitt växande bildarkiv som pusselbilder. Jag hittade då bilder från april för ett år sedan och satt och funderade vart sommaren tog vägen, under tiden jag löste pusslet. Det har redan blivit höst. Riktigt vemodigt är det. Jag hyser en sorts hatkärlek till hösten. Den är underbar med alla sina färger och jag fyller också år då, men ändå...

Sommarvärmen är slut. Man vet att vintern snart kommer. Kyla, snö, snöglopp, snöslask, iskallt regn listan kan göras lång - väldigt lång. Då längtar jag till sommaren, solstänkta sandstränder palmer, varm bris mot kinden. Dofter av hav; av blommor och träd; ny klippt gräs; en strandpromenad i vatten kanten; middag på uteservering. Hur skulle jag klara vintern utan mina drömmar. Att resa låter sig inte möjliggöras med min miniinkomst, men att drömma kostar inte en krona. Så det får jag fortsätta göra.

En bild att drömma till som jag hittade på nätet.

...hittade jag på nätet när jag surfade och letade snygga skinväskor.

Här är några exempel:


Praktisk väskhängare med sten hittade jag på Handväskor.com. Med hjälp av magnet sätter man fast den på bordet när man är på restaurangen, baren, kaféet eller där man nu är och behöver hänga ifrån sig väskan utan att någon knycker den. Den här modellen är hopfällbar och därmed mer transportabel. En smart sak som dess utom är rätt snygg. Välj din favoritfärg på brickan.





Jag håller på att söka en snygg och praktisk ask att ha mina värktabletter i. Här hittade jag en snygg designad pillerdosa på Danskdesign.nu. snygg men 269 kr för en ask är lite väl dyrt för mig som behöver ett par stycken. Men skall man bara ha lite Alvedon, tuggummi eller liknande i den är den helt OK.

 



En piller dosa jag skulle kunna tänka mig köpa är denna som jag hittade på MellMine.se. En plastask med tablettinsats som går att ta ur. Utan tablettinsatsen rymmer den batterier eller tamponger, allt enligt produkt beskrivningen





När jag såg dessa produkter på Tryggo.se trodde jag att det var något skämt. Se själv:


Kisstält/hundtält/vindskydd. Behövs en transportabel toalett fäll bara upp denna med ett handgrepp.



Skulle du sitta fast i en bilkö och bli akut kissnödig tag fram kisspåsen. Urinet stannar kvar i påsen pg a att den omvandlar innehållet till en gele. Fungerar för både män och kvinnor samt barn.



Som välkomstgåva när du beställer första gången får du denna kombinerade nyckelring/ansiktsmask. Du håller reda på dina nycklar samtidigt som du är redo för konstgjord andning.






Må Gott

Väskor från Italien låter väl inte helt fel. Laptopväskor och en kabinväska på jul med plats för laptopen. Inte värdens snyggaset, men italienskt är italienskt Företaget som säljer dessa väskor heter Tuscany Lether. Gör gärna ett besök på hemsidan. Den finns på engelska och priserna är i euro så det är bara att räkna vad priset blir i sek. Väskorna är inte i budget klassen, men vissa av väskorna är i hyfsad prisklass för att vara italienskt.

Nu när jag är i drömmar tagen...

surfade jag runt och sökte dataväskor. Jag ramlade in på en hemsida med portföljer och handväskor med hög "vill ha" faktor. Nu är smaken personlig och alla tycker kanske inte som jag. Men läderväskor har en lång hållbarhet och är klassiska. Se dessa skönheter med personlighet ;)
 
Du hittar dessa väskor på Swecase. Ett tips är den kombinerade ryggsäcken/handväskan. Den har ett mycket bra pris.

Må gott


 

I början av sommaren var jag till Vaksala Torg och köpte ett par tomatplantor. Jag frågade försäljaren vad det var för sorts tomater fick beskedet att det var busktomater. Bra, tänkte jag. Åkte hem och planterade plantorna i trälådan. Där trivdes de. De växte till sig och började blomma. Kul! Kanske jag får tomater i sommar blev min förhoppning. Tomatplantorna trivdes i lådan och mot tegelväggen. Rena rama godiset för tomatplantorna. 2 tomater blev mogna med ett par veckor mellan varandra. Resten blev större och större klasar. Massor av fina tomater kom det. Nu är vi i september. Tomatplantorna fortsätter att växa och ge tomater. Men inga tomater vill mogna. De bara växer och växer. Plantorna liknar mer träd än buskar. Tomatklasarna är ända upp vid badrumsfönstret. Jag stack ut duschen genom badrumsfönstret nu på morgonen för att fylla på vatten i dammen och passade då också på att vattna det jag har i krukorna och lådan. Jag har tomater som går att plocka från badrumsfönstret och mer är på gång. 

Är det någon där ute som kan säga mig hur jag skall göra för att tomaterna skall mogna? Helst innan nattfrosten sätter in.

Även björnbären håller på att mogna nu. De är godare än vanligt i år. Men det är bara den ena plantan som har gått bra detta år. Jag vet inte vad som hände med den andra för den torkade in. Men jag lät den vara och nu har det kommit upp nya plantor på den sidan av rosenbågen, men mer buskigt än vad som har varit förut. Vi får se hur det går nästa år, men i år blir det inga bär där. Synd, för jag har fått totalt 2 l/år på dessa två plantor. Men i år spar jag inga bär, tror jag. Vi äter nog upp dem vart efter de mognar. Men jag vill i alla fall ha en björnbärstårta när jag fyller i slutet av månaden så några får jag nog lägga in i frysen ändå även om jag har lite kvar sedan tidigare år.  
                                               

Sten Nilsson, avled 10 aug 2009 94 år gammal.


 

Morfar Livets Ord.

Det var så vi såg honom, många av oss som gick på bibelskolan läsåret 93/94. Jag har träffat fler som uppfattade honom på det sättet. Jag träffade bl a en kvinna en gång som upplevde att det var positivt att ha honom som lärare. Då hon saknade en egen morfar så blev Sten Nilsson som en "morfars bild" för henne.

Nu har han gått ur tiden. Det är med stor saknad som vi tog avsked av honom idag. Men också med glädje. Han har nått det mål som han längtade till. Han är framme - det är fest i himlen. Men medan vi gläds med honom står vi här med ett enormt tomrum. Ett tomrum som församlingen delar med hans närmaste familj som av naturliga orsaker känner den mest. Men allra mest kan saknaden vara svårast för hans maka Maj. Jag önskar att den tid hon nu får fram tills hennes egen hemgång inte blir tung och svår utan glädjerik även om saknaden efter en älskad make och livskamrat kan vara svår. De har levt ett helt liv tillsammans, 65 år. Längre än vad många får eller ens kan. Maj, jag skickar dig en kram och hoppas att du får en bra och aktiv tid tills du får möta Sten igen. Jag har inga tröstande ord att säga, allt jag kan ge är min kärlek.

Jag hade honom som lärare i bibelskolan i ämnet " Ande, själ och kropp". Ett ämne som var mycket grundläggande, intressant och nödvändigt. Dessutom hade han en enorm kunskap och erfarenhet av ämnet, som pastor och själavårdare. Dessa lektioner fanns det de som tyckte att det blev för långtradigt och tråkigt då Sten satt i en fåtölj och läste innantill från sina anteckningar, förutom då han lyfte huvudet och gjorde någon kommentar till det han just läst. Så de dagarna var det lite glesare i stolsraderna. Men orkade man och var tillräckligt intresserad så fick man hur mycket som helst i både kunskap och aha uppleverser.

Jag kommer heller aldrig att glömma när jag skulle åka hem till Maj och Sten för att träffa Sten för ett självaårdssamtal. Jag bodde i Gottsunda och skulle ut till Storvreta. När jag kom till Storatorget var jag så nervös att jag sprang in på Åhlens och köpte ett läppstift. Inte för att det skulle göra intryck på Sten eller någon annan utan för att försöka lugna mina nerver och kanske bättra på självförtroendet något. Läppstiftet var lite dyrare än vad jag tidigare köpt så jag vågade inte tala om det för min man för då hade han blivit vansinnig. Men samtalet gick bra. Sten var lugn och trygg att prata med. Mycket visdom, lyhördhet och omtanke. När han sedan la sin stora hand på min rygg och bad för mig löstes en del frusna områden inom mig upp. När jag sedan skulle åka hem igen följde han med mig ut på farstubron, stod där och tittade ut på höstträdgården och kommenterade hur fina Astrarna var. Hade jag haft möjlighet hade jag lagt en blommande Aster på hans kista till minne av vårt samtal som visade mig vad sann värme och omtanke är. Vi hade vårt samtal vid ungefär den här tiden på året 1994. 

Ett annat minne jag har av Sten är när vi var på första församlingslägret som Livets Ord hade. Vi var på Rävsten. Sten gick ut tidigt, tidigt på morgonen på promenad runt ön vandrade i skogen under bön eller satt på någon klippa och bad. Sedan när man mötte honom var han andligt på alerten och ett enda stort leende. Han och Maj var och är riktiga föredömen både som människor men också hur man åldras med värdighet även när skröplighet sätter in.

När jag och min man separerade ville jag åka bort i några dagar för att vila. Jag mötte Sten i korridoren på Livets Ord och frågade honom vad han tyckte att jag skulle göra. Han svar var kort och konsist. Åk på ashram! Du skall åka på ashram. Jag gick hem och sökte på nätet och hittade till organisationens hemsida. Jag anmälde mig till ett ashram i norra Sverige som tyvärr blev inställt. Istället åkte jag på helande dagar på Arken i Kungsängen. Men det där med ashram kunde jag inte helt släppa på flera år. Jag har ännu inte varit iväg på något men jag har varit på flera retreater med församlingen och det har inte varit dåligt det heller.

När Sten inte längre orkade komma på söndagsmötena saknade jag honom. Jag talade om det för Maj en gång när jag träffade på henne i cafeterian. Varje gång jag såg Sten och Maj sitta på första raden i kyrkan blev jag varm i hjärtat. Nu på slutet är det bara Maj som har orkat komma nu och då.

Jag har tänkt mycket på Sten det sista åren då jag arbetar med nattvarden. Jag har tänkt på hans kunskap om nattvardsförbundet och bibelns röda tråd. Tack Gud att du inspirerade Sten att skriva böckerna i dessa ämnen. Sten är borta men något av kunskapen finns kvar i böckerna.

Kände jag Sten och Maj som vänner? Nej, men de är mina föredömen med sina liv. Jag har mött dem och sett hur de bemöter sina medmänniskor. Jag har blivit berörd av deras händer och liv. Vad mer kan jag begära.

Tack Sten för allt.

Karin