Vi stackars människor brukar kallas för, och även liknas vid, både det ena och det andra mer eller mindre smickrande djuret. Åsna, hal som en ål, orm, bock, listig som en räv, äta som en häst, kossa, bete sig som ett svin, torgen som en hund… listan kan göras lång. Men nu handlar det om får. Du vet, bä bä vita lamm mamman. Vi brukar säga att människor kan vara som en flock får. Den liknelsen fungerar rätt bra på en skock turister som följer sin guide som just en skock får följer sin herde. Sådär ja, nu är vi på väg.

I dag när jag gick hem från kyrkan, Livets Ord den här gången, tänkte jag på Bo Brander. Lurvig och vit på huvudet, som ett får. Överfåret själv om jag får presentera honom för dig. Eller hans rätta benämning - ledarfåret.

Ledarfåret har bjällran och när de andra fåren hör den så följer de efter. Går ledarfåret vilse går också hela flocken vilse. Men följer ledarfåret herden så går hela flocken rätt. Var kommer Bosse in i detta? Han är inte förmer eller över någon annan, och så långt jag har kunnat se vill han inte framstå sig själv på annat sätt och gör det inte heller, men han har bjällran – kyrkklockan - och han följer herden – Jesus - och så länge han gör det så går församlingen rätt. Bra va! Långsökt? Kanske, men en god tanke var det.

Vad har allt detta med Livets Ord att göra? - ingen ting. Jag råkade bara tänka på detta när jag gick hem genom skogen. 

Må gott :D

Jag hittade ingen bild på nätet på en leende Bosse Brander så detta lamm får illustrera mitt inlägg. :D

Ps. Bosse och hans fru, Ingrid, har en även "vall"hund, för att fullända bilden lite till.

vill han inte sönder bryta. Han säger inte till den med brutet ben att springa eller den med bruten arm att lyfta sten.

Nej först vill läkaren lägga det trasiga tillrätta, det gör ont. Sedan ett skyddande och stödjande gips. Det gör fortfarande väldigt ont, men nu känns det lite skönare. Benpiporna skaver och gnager inte mot varandra och den mjuka vävnaden längre. Allt efter tiden går gör det mindre och mindre ont. Benet läker.

En dag säger läkaren att det är dags att ta bort gipset. Du behöver det inte längre. Gipset har blivit obekvämt och kliar. Benet känns så förunderligt lätt utan gipset men musklerna är nu svaga. Nu behövs träning för att stärka det svaga.

Så här vill han göra, Fader Gud, med oss människobarn. Tänk att vi har så svårt att tro på att Gud vill göra oss detta, fast det är så naturligt. Tänk att vi människor kan ha så svårt att behandla varandra på samma sätt. Att älska sin nästa som sig själv och älska Gud för den han är,  istället för att frukta honom för den han inte är.

När jag läser bibeln så får jag intrycket att en människa är en mycket oförnuftig varelse som skall tacka Gud för att hon får höra honom till. Många gånger blir hon jämförd med både höns och åsnor och andra mindre förnuftiga varelser.

Vad är då en människa och vad är hon värld? Psalmisten David säger i Ps 8:5 “Vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an honom.” Vilken nåd att det inte är ute med oss trots att vi är så ofullkomliga varelser. Tänk att Jesus ville ta vårt straff så att vi kunde få en väg till försoning med Gud.

En sak jag snabbt har lärt mig älska är mässan – nattvarden. Jag älskade den förut men jag har lärt mig att älska den ännu mer nu. Söndag – onsdag har en otrolig dragningskraft på mig. Söndagen är den stora dagen för försoningsbyken. Sedan kommer jag behöva tvättas i förlåtelsen reningsbad en gång till innan det blir söndag igen, så då blir det även onsdagsmässan. Kommer åtminstone försöka komma iväg så många onsdagar som möjligt.

Nattvarden rymmer så mycket. Förlåtelse, upprättelse, helande, Gudsnärvaro, you name it and it will be there. Gud har knutit allt sitt i denna förbundsmåltid det enda han kräver är allt ditt, med allt vad det innebär av smuts och tillkortakommanden.

Vilket kraftfullt fläckborttagningsmedel.

Må gott

En förnimmelse av rökelsen finns kvar i mina näsborrar. Det ångar upp nu och då när jag sitter här vid datorn. Jag vet inte om det är minnesdoft eller om det sitter kvar i kläderna efter både dagens mässa och gårdagens vesper då rökelse användes. Rökelse, det används i himlen och på jorden är det en symbol på de heligas böner.

För mig har det varit en ny erfarenhet. Jag viste inte vad jag skulle förvänta mig av en vesper. Hade väl en luddig föreställnig om lästa böner, psalmsång, bibelläsning och möjligen en minipredikan eller en liten betraktelse till den lästa texten.

In kommer en procession med rökelse och hela shabanget. Sjungna böner och bibeltexter och en riktig predikan (som jag faktiskt kan rekommendera att lyssna på). Jag ruskades om rätt bra. Men samtidigt njöt jag av det. Det var en helig stund. Så värdigt och högtidligt på något sätt.

I och med att Sankt Ansgar firar 60 år så var det efteråt ost och vin mingel efter vespern. (det fanns läsk också om man hellre ville ha det). Jag träffade många trevliga människor. Alla i åldern 35- eller 55+. Jag med mina 47 år och min väninna 44 år hamnade i en åldersgrupp för sig. Men vi hade trevligt ändå.

Idag var det Allhelgonamässa. Alla helgons dag. Alla de som gått före och visat vägen med sina liv. Varit Kristuslika i sin karaktär trots mänskliga brister och svagheter. Kommer vi andra stackare någonsin att komma i närheten av dem? Kommer jag någonsin komma i närheten av dem i liv och leverne? Jag tvivlar starkt. Men vi får göra så gott vi kan med Guds hjälp, och så får Gud fylla i där vi brister.

Må gott

Rosen är fotograferad på Vårdsta diakonigård av Grejsar bloggen.

 evangelier


Sitter vid mitt skrivbord och undrar om jag är vaken eller sover. Är supertrött. Kom hem sent igårkväll. Jag är i vanliga fall ingen kvällsmänniska. Vill helst hoppa ner i sängen senast 10. Men igår kom jag inte hem förr än efter 10 och innan jag var i säng var klockan runt 12. Nåja, det var det värt. Var på bibelstudie på Sankt Ansgar. Bo Brander undervisade. Sjukt intressant. Grundlig genomgång av 3-11 kapitlen i 1 Moseboken. Måste gå nästa tisdag också. Det är länge sedan jag var på bibelstudium men detta var något utöver ett vanligt bibelstudium. Jag har aldrig varit på något liknande förut. Det skall bli kul att fortsätta att lära mig mer och se Jesus i nästan varenda vers i Moseböckerna.

En annan sak som ska bli spännande. Att få veta vad som menas med titeln för bibelstudierna. (se överskriften på mitt inlägg) ;) Rent faktiskt är det ju sant. Det finns 5 moseböcker och det finns 4 evangelier. 5 är mer än 4, så är det ju. Men varför titeln? Är det för att gamla testamentet pekar på nya? hmm, jag kanske får anledning  att återkomma till det.

Undervisningen är i alla fall djupt teologisk. Djupare än kanske vad jag är van vid och stundvis går den över mitt huvud. Jag har fått möta en för mig helt ny kristen tradition med andra uttrycksformer och även spårkmässigt nya uttryck. Så det är mycket att ta in. Men det är samtidigt väldigt nyttigt. En massa fördommar och vanföreställningar om andra kristna sammanhang rivs ner med hjälp av en bulldoser och dynamit. Och det är exakt det jag vill med mina besök på Sankt Ansgar. 

Hej!

Nu är det sommar. Luften är varm och fuktig men ändå fräsch. Det har regnat lite och molnen seglar över Uppsala, det blåser rätt bra. Mer regn är att vänta, men det behövs också p g a torkan.

Jag har tänkt en del på det här med retreater. Vi har varje termin ett antal tillfällen att åka på retreat i församlingen. Jag har varit iväg några gånger, ca 1 gång om år. Det är absolut underbart att få åka iväg. När man åker så undrar man om man verkligen kan hinna med något på två dagar. På väg hem så är man mätt både i magen och i själen men framför allt i anden. Så renskrubban som man då är i själen kan man bara vara till kroppen efter ett gammaldags finskt bastubad med björkris.

Jag har börjat fundera på om det inte är dags att åka igen i höst - trots att jag i höstas var övertygad om att jag inte skulle iväg i år. Det får inte bli till en grej man bara gör, utan det är ett medel att komma vidare i sitt andliga liv och kunna rensa ut en massa gammalt bråte. För mig har det varit läkande att delta, men samtidigt började det kännas som om jag åkte för att jag skulle åka. Så skall det inte vara. Men nu har det hänt så mycket den sista tiden. Böcker som har berört mig på djupet, frågor som har fått svar, svårläkta sår har börjat läka - jag kan fortsätta listan ännu längre. Det är så djupt personligt så jag vill inte skriva så mycket om det, åtminstone inte ännu. Därför har nu tankarna på en retreat börjat dyka upp igen. Samtidigt skulle jag vilja åka på en längre retreat där man har möjlighet till samtal om behovet skulle uppstå och egen tid för läsning och reflektion. Våra retreater är inte riktigt upplagd på det sättet - även om det säkert går att få ett samtal om det verkligen behövs och egen tid för bön är inlagd. Vi får se hur det blir.

Jag kan rekommendera alla att åka på retreat någon gång. Att dra sig undan vardagsstressen på det sättet och bara söka Gud är otroligt nyttigt. Stilla sin själ och få tid att lyssna på vad Pappa Far i himlen har att säga är läkande. Man får i det läget se att Pappa inte är en straffande och dömande Pappa och Gud som klipper till när tillfället ges utan är så oändligt kärleksfull och full av en oändlig nåd. Han längtar efter att vi skall ta oss tid att stilla ned oss så vi kan ha gemenskap med honom.

Må gott och sköt om dig     


     

dag kl 7 var jag ut och titta till dammen. Vattnet var bara 13 grader varmt. Fiskarna frös och mådde inte så värst bra. Vad hade hänt?

Jag kollade varför inte doppvärmaren fungerade. Trots att jag hade kontrollerat att jag satte i rätt kontakt flera gånger så upptäckte jag att det var reningsverket som var igång. Det värmer inget vatten utan håller det bara rent. Vad hjälper det fiskarna om vattnet är rent men det är för kallt för dem att leva? Snabbt som ögat satte jag på vattenslangen med varmt vatten och bytte ut en del av vattnet samt bytte kontakt för att för att få igång doppvärmaren. Trotts mina räddningsinsatser dog två av fiskarna. En liten sorglig begravning ägde rum inne på toaletten. *snyft*.

Hela den här händelsen blev en liten mini predikan för mig. Hur viktigt det än är med ett rent predikat evangelium (rent vatten) får man aldrig glömma att hålla en kärleksfull och varm atmosfär i församlingen (tempererat vatten). Annars fryser människor bokstavligt ihjäl andligen och församlingen blir hård och dömande. Bokstaven dödar - Anden ger liv. Ha överseende med varandras misstag och be för dem som syndar. Du skulle nog själv vilja ha en kärleksfull upprättelse om du har felat eller fallit. Jag skulle i alla fall vilja ha det.


Må Gott

Jag såg i Ulf Ekmans blogg att han skrev om ett minne som han hade, men som han inte ägnat någon tanke åt på många år.

Min mamma och jag pratade i telefonen här om kvällen. Jag frågade henne om ett par präster som hade arbetat på den platsen där jag växte upp. Den ena gillade inte frikyrkor och frös ut allt frikyrkligt som han bara kunde. Den lilla pingstförsamling som mina föräldrar tillhörde hyrde en del av församlingsgården för söndagsskola och en del möten. Men det var på nåder som de fick vara där. Nu hör till saken att mamma var kyrkopolitiker och satt med kyrkostyrelsen i svenska kyrkan. Tack vare det kunde hon påverka att pingstförsamlingen skulle få hyra i församlingsgården, till prästens förtret. 

Jag hade själv en kontrovers med den prästen. När jag var 15 var det konfirmationsundervisning för alla som ville. Jag var väl i och för sig inte intresserad av att konfirmera mig, det var ju inte brukligt på den tiden inom pingst. Men jag ville veta vad svenska kyrkan lärde och jag ville ha deras dopsyn förklarad för mig, bara så jag kunde förstå hur de tänkte. Jag bad att få sitta med och lyssna ett par gånger och det fick jag efter en stunds funderingar. När lektionerna var slut och de andra ungdomarna började gå ville jag ställa mina frågor. Han tyckte inte om att jag ställde följdfrågor på det han sa då jag tyckte att svaren var lite luddiga. Han blev vansinnig. Körde ut mig och förbjöd mig att komma någon mer gång. Jag hade inte varit ute för att provocera utan ville bara ha saken förklarad så jag kunde förstå. Strax efter det så blev jag invald i styrelsen för kyrkans ungdom på grund av att jag var troende. Det var en lokal grej och jag mins inte riktigt vad det skulle gå ut på. När prästen hörde att jag hade blivit invald av de andra ungdomarna så blev det stopp med motiveringen att jag "bara" var troende döpt och inte barndöpt. Jag kunde absolut inte få sitta med i den här styrelsen på ordinarie plats utan bara på sin höjd som suppleant. De andra blev inte glad när de hörde det. Jag själv tog det ganska lugnt för det var ingen stor grej för mig. Jag blev ändå tvungen att välja bort kyrkans ungdom strax där efter i alla fall. Alla veckans dagar var inbokad för mig och jag blev så utmattad att jag började blöda näsblod. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att välja bort något och då blev det kyrkans ungdom.

Fördomar har tydligen inte bara funnits i frikyrkokretsar mot svenska kyrkan och andra kristna trosriktningar utan även inom svenska kyrkan mot frikyrkokretsar. När jag hörde föreläsningen av prästen Bo Brander i veckan, nämnde han med en halv mening något om dopfrågan. Jag förstod då att det kanske trots allt finns en hållbar tanke bakom det.

Den andra prästen som jag mins från min barndom, mins jag av helt annan anledning. Mamma hade glömt bort honom tills jag påminde henne. Det var en gammal präst i Skå kyrka. Prästen var makalöst omfångsrik. Varken jag eller mamma mins hans ansikte eller vad han hette, men vi mins hans enorma mage. Den här prästen körde runt i en liten, liten bubbla. Vi barn var så fascinerad av det för ingen av oss begrep hur han tog sig in i bilen. Att han skulle kunna komma in i den lilla bilen var som att tänka sig få in en kamel i ett nålsöga. Tydligen gick det.  ;)