Gott Nytt år

Det känns mer som sent aprilväder än januariväder. Men vad gör det?! För mig kan det gärna fortsätta. Är ingen vintermänniska. Visst kan det vara trevligt att sitta inne och titta ut på snön som skimrar i blått, vitt och silver i solens eller månens sken, eller knarret under skorna i vinterkylan. Då sitter jag gärna i en stuga med vedspis och kamin samt med en feel good bok i handen. Men det räcker med en kort vinter och då gärna under jul och mellandagarna. Sedan får vintern vara över för min del. 

 

Jag tror det var i mellandagar jag läste i DN om att renarna hade svårt att förstå sig på om det var vinter eller vår. De uppträdde förvirrat och sticker iväg åt fel håll och gör av med sin energi på fel sätt därför att renarna är påverkade av klimatförändringarna. Renarna behöver långtid för att kunna anpassa sig till ett nytt klimat. Det är ju förstås tråkigt och något man skall ta på alvar. Men jag är manpassningsbar och har lätt för förändringar speciellt om vintern blir mer lik vår och sommar, så länge sommaren får vara sommar.

 

Nyårslöften har jag sedan länge skippat. Vill inte lova, varken mig själv eller andra, något jag inte vet om jag kommer kunna hålla. Brutna löften är något av det tråkigaste som finns. Däremot kan man ha ambitioner att nå upp till olika mål. Sedan får tiden utvisa om man har uppnått målen. En ambition jag har för de närmaste månaderna är att åka till Los Angeles för en eller ett par veckor för att hälsa på min äldsta dotter som är där på ett år. USA låg inte direkt högst upp på min önskelista för resmål, snarast fanns det längst ner om det över huvud taget fanns med på listan. LA och USA gled snabbt högst upp i listan, som en oväntad bubblare, i samma stund min dotter mycket oväntat drog iväg till USA. 

 

Vad som händer sedan får tiden utvisa. Som sagt är man anpassningsbar kan allting hända ;)

 

God fortsättning!

 

 

 

Lite vinterbilder från Vattlång november 2016.

 


 
 
 
 
 
 
 
 

Ja då har man varit till storstaden...

och betraktat flärden.

Åkte till Stockholm i går med mor. Hon ville till Svenskt tens butik. Mycket fina saker fanns det och mycket dyra tyger. Visst, många var väldigt fina men ett tyg påminde väldigt mycket om ett tyg som IKEA hade i början av 80 -talet. Röd botten med vita elefanter. Elefanterna var mindre på Svenskt tens tyg samt hade ett annan tygkvalité än IKEAs tyg. Jag fick associationer till min äldsta dotters snuttekudde som hade just detta elefanttyg från IKEA. Jag hade ett extra kuddöverdrag som jag bytte med, då kudden följde med överallt och blev duktigt smutsigt och behövde tvättas. Ungen ville absolut ha kudden när hon skulle sova. Lösningen blev detta extra fodral. Nåja! Jag skulle nog inte betala 1000 kr/m för detta tyg då jag inte hade betalat ens en bråkdel av det priset på IKEA. Men å andra sidan finns inte IKEA-tyget med elefanttrycket kvar och det finns inte på världskartan att jag skulle kunna hosta upp 1000 kr för en meter tyg. Men skulle jag kunna fanns ju många andra underbara gardintyger på Svenskt ten. 

De flesta som flanerade runt i butiken fanns många som inte behövde fråga om priset utan kunde betala utan betänkligheter. Exklusivt klädda män som satt och väntade på sina lika exklusivt klädda kvinnor. Lite främmande värld för en vanlig jordnära tjej med låg inkomst. Men intressant var det att iaktta dessa människor. Att se och försöka förstå vilka de var bakom den fina fasaden. Självklart är det ju omöjligt att få veta något utan att prata med dem och lära känna dem. Men med lite fantasi kan man ju ana en helt vanlig människa som råkar ha helt andra förutsättningar än mig bakom den fina fasaden. Jag tyckte helt enkelt att kunderna var lika intressanta som produkterna.

Lite idéer fick jag i alla fall. Såg en hissgardin med en intressant lösning som jag skulle kunna göra min version av. Har några fönster jag behöver rullgardiner i och detta kan vara ett alternativ. Allt som behövs är några meter billigt kraftigare gardintyg, två metallringar per fönster, en 2 cm bred list och en rundstav per fönster, ett antal meter snöre samt en häftpistol. Ett, tu, tre, har jag snygga hissgardiner utan allt för mycket jobb. Har länge gått och funderat på olika lösningar på hissgardiner men nu tror jag att jag vet vilken lösning som passar in i de fönster jag behöver ha hissgardiner i. 
 

Paraplyet upp i höstrusket! Här regnar det idag.
 
 
 

Årets skörd/ This year's harvest

Till en sådan här bild behövs inte mycket ord. schampoflaskan visar bara hur stor skålen är och flaskan är i normal storlek. I år har det varit en bra sommar för vindruvor.


For this kind of image does not need much words. shampoo bottle shows just how big the dish is and the bottle is of normal size. This year has been a good summer for grapes.

a-kassa - sjukförsäkringen 0-0

Minimi kravet för a-kassa är att man skall kunna arbeta minst 17 timmar i veckan i snitt. 
 
Sjukersättning kan man få på 25 %, 50 %, 75 % och 100 % dvs 10 timmar/v, 20 timmar/v, 30 timmar/v och 40 timmar/v.
 
Har man sjukersättning på 75 % är man alltså arbetsför 10 timmar i snitt per vecka.
 
17 timmar - 10 timmar =7 timmar. Det är vad som fattas för att vara berättigad a-kassa. 
 
Hur har politikerna tänkt här? Eller har man inte tänkt alls?? 
 
Är man arbetslös på 25 % och har sjukersättning på 75 % är man med andra ord hänvisad till försörjningsstöd på kommunen. Försäkringskassan har sina givna ramar och det har a-kassorna också. Men dessa ramar passar inte ihop och där kommer människor i kläm.
 
Jag kan förstå att det kan vara näst intill en omöjlighet att hitta ett jobb på 25 %. Men för den skull exkludera något från a-kassan på grund av 75 % sjukersättning är en form av diskriminering. Här har politikerna något att sätta tänderna i. Sjukförsäkringen kontra a-kassereglerna. Det behövs större samordning och anpassning till verkligheten. Men å andra sida... Det är ju inte precis politikernas starka sida. Mycket ord och obefintlig verklighetsförankring. 
 
 
 

Galet länge sedan.

Vet att någon enstaka har kikat in här lite nu och då. Själv har jag haft en 2 år lång galen resa i en av de värsta bergochdalbanorna man kan råka ut för. Det är mycket orsaken till att jag inte har hållit igång bloggen.

 

Som jag skrev för ca 2 år sedan hade jag fått en Parkinsondiagnos. Den togs bort i våras. Efter många kullebyttor utförda av läkare och märkliga turer har nu diagnosen tagits bort. Det har tagit mig lång tid att fatta att jag inte var alvarligt sjuk efter att först ha fått en alvarlig diagnos. Lägger ingen skuld på min vårdcentral. Jag har fått ett fantastiskt stöd där. Om neurologjouren hade sagt åt min husläkare att skicka in mig till neurologen obehandlad hade förmodligen allt gått rätt från början. Men som neurologen i Stockholm sa "jag hade velat se det jag behandlade och inte behandla på distans vid nyinsjuknande". Än i denna dag vet ingen vad det var som hände och jag kommer troligen aldrig få veta det, hur gärna jag än vill ha förklaring. De symptom jag uppvisad för 2 år sedan har avtagit nästan helt och jag undrar vad 17 det var som hände. Men det kommer jag som sagt troligen aldrig få veta.

 

Min två år långa sjukskrivning gick ut nu den 10 januari så nu är jag arbetssökande. Det är bara att hålla i hatten och hoppas att det finns någon där ute som är ute efter administrativ personal på 25 %, för det är så mycket eller lite beroende på hur man ser det, jag kan jobb. CV håller på att skrivas och ett allmänt hållet personligt brev är klart. Det är bara en arbetsgivare som saknas nu ;) Känner du till någon som behöver en erfaren receptionist, kanslist, kontorsassisten eller liknande går det att nå mig via e-postadressen i min profil. Klicka på den fina bilden på mig så ser du min profil och mailadress.

 

Håll i hatten i vinter. Man vet ju inte hur hårt  eller åt vilket håll det blåser :)

 

 
 

Mormors rutor, poncho, tossor och keramik.

 
 
 
Jag behöver något att göra när jag är hemma så mycket. Så, jag började att sticka tossor men tröttnade på det. Hittade ett fint yllegarn och började på en poncho. Den är ännu inte klar men jag håller på med framstyckena och bakstycket är klart. Här om morgonen tog jag virknålen och räknade ut hur man gör mormorsrutor med hjälp av en stickbok jag fått i julklapp av en vännina. Nu har jag gått bananas på mormorsrutor. ;) 
 
Keramiken är kul. Jag har lera hemma och tänker gå lös på den under helgen. På kursen på tisdag har jag förmodligen åtminstone en sak att glasera om den inte gick sönder i bränningen. Lite bilder på mitt skapande :)
 
 
 
 

Skadereglering behövs

Jag skulle vilja kommentera Ekmans konvertering till katolska kyrkan. Men min hjärna har svårt att formulera det jag tänker, men tänker ändå tvinga hjärnan till det med detta blogginlägg. Parkinson påverkar min kognitiva förmåga och det är det svåraste symtomet att handskas med och acceptera. Jag hoppas att det bara är nu i början av medicineringen jag har svårt att formulera mina tankar och att det blir bättre när jag har fått tid att processa sjukdomen. Det kommer ta tid och jag kommer få hjälp med bearbetningen.

 

Det är samma sak med det som händer på Livets Ord. Det är tusentals människor som nu lämnas ensam med sina tankar och förvirring runt om i världen. Jag hoppas att Ulf har tänkt på hur det kommer att påverka alla som sett upp till honom och trott att den undervisning han har haft har sitt ursprung i och från Gud. Det är inte bara den lokala församlingen utan även i och långt utanför Sveriges gränser. Medlemmar på Livets Ord har, i bästa fall, möjlighet att ventilera och processa tillsammans med andra medlemmar, men de som inte är med på LO och de församlingar som är inspirerad av LO hur klarar de sig?

 

Har Ulf tänkt igenom detta och begrundat sitt ansvar för alla dessa som nu mår dåligt av hans konvertering? Hade Ulf och Birgitta inte varit i den position de nu har, hade det inte varit några problem. Men nu är de förgrundsgestalter för Trosrörelsen här i Sverige och övriga världen och då ställs det i ett helt annat ljus och läge. En pensionering från sina uppdrag på LO och som ledare för LO ändrar inte ansvarsläget.

 

Jag måste klargöra att jag har ingenting emot Katolska kyrkan eller katolicismen på något sätt. Jag har inte heller något problem med konvertiter. Men det kan bli större konsekvenser för väldigt många människor av Ulf och Birgittas konvertering. 

 

Att lämna ett sammanhang för ett nytt utan att på djupet göra upp med de fel och övergrepp som man har varit ansvarig för är inte heller att rekommendera. Att lämna såriga och trasiga människor bakom sig och tro att man kan gå in i något nytt och fräscht utan att få med sig det gamla är att vilseleda sig själv.  De gamla har en förmåga att följa med i flyttlasset och bita tillbaka när man minst anar det om man inte har städat bort det i grunden. Börja med de som du vet att du har skadat, även om det ligger 30 år tillbaka i tiden. Rensa ut innan du börjar med något nytt Ulf.

 

 


bäddmadrass

Nu slår jag nästan rekord. Mitt andra blogginlägg på några dar. Skämmer nästan bort er ;) 
 
Just nu sjunger jag nästan "om jag hade pengar.... skulle jag köpa mig en...." 
 
Hm, här vill jag sätta in "madrass". Närmare bestämt en sådan här:
 
 
 
Den finns att inköpa på http://www.bericon.se/. Jag har en sedan över 11 år och den skulle jag behöva byta ut. Under åren den här madrassen utvecklats och förbättrats och är nu tjockare. Den madrass jag köpte var ca 4 cm tjock. Med alla års användning och tvättar har den sjunkit ned till ca 2-3 cm. När min madrass var ny var det som att sova på moln.  Hur skall den inte vara nu när den är 11 cm alt. 17 cm i tjocklek. Jag suktar och får börja sparar till den :D 
 

Svampfeber

Japp! Då har jag varit i skogen igen. 
 
I torsdags var jag till skogen och fick med mig 2,7 kg trattisar. Härligt att ha i frysen och gott i såsen eller stuvningen eller omeletten eller... Det går att använada trattkantareller i många recept. Eller varför inte bara stekta som de är?!
 
Det fanns så mycket trattkantareller så min syster och mor fick dra mig från skogen. Korgen var full och jag började plocka och lägga i mössan jag hade på mig. När vi kom till bilen var även mössan full. Hade jag haft ork hade det blivit en vända till ;) Träningsvärken satte stopp :D
 
 

Nu är det höst och vad händer då?

Så blev det höst igen. Det är otroligt vad tiden går fort. Det är snart ett år sedan jag genomgick GP (Gastrisk by pas). I måndags var det dags igen. Blev bjuden på lunch. Men mådde inte helt bra när jag åt. Hade absolut ingenting med maten att göra för den var mycket god. Gick hem för att vila tills jag mådde bättre men jag blev inte bättre. Efter två timmar hade jag så ont i magen att jag ringde sjukvårdsupplysningen som uppmanade mig att åka in. Borde ha tagit en ambulans men fick en sjuktransport. Gör förmodligen aldrig om det misstaget. Det var en annan person i bilen som skulle skjutsas hem till Gränby först. När bilen vände mot sjukhuset fick chauffören ett anrop om att hämta en rullstolsburen innan. Men då hade jag så ont att jag skakade. Det blev akuten med mig först. 

 

Inkommen slog jag larm till personalen i luckan att jag inte mådde något vidare och behövde lägga mig. Det tog inte mer än en minut innan jag var omhändertagen. Läkaren var övertygad om tarmvred. En röntgenundersökning sa samma sak. Fick dränagesond i näsan (kan jag, vill jag undvika det igen BLÄÄ) , lämnade blodprov och fick en infart i armvecket. Samt prov för blodgaser från en artär. Jag är nu blå lite här och var på händer och armar.

 

Efter röntgen hade jag så ont, trots smärtlindring, att jag var mer eller mindre apatisk. Akuten skickade mig upp på avdelningen för förberedelse för operationen. Hann knappt bli torr efter den obligatoriska duschen förr än det var dags att åka ned till op. På akuten hade jag bett dem söva ned mig så jag kunde få slippa smärtan. Nu kommenterade kirurgen att jag fick som jag ville ;). Ett mått av galghumor jag gillar :D. Som den artiga patient jag är, tackade jag faktiskt för narkosen sekunden innan jag slocknade. Jag har ett tydligt minne av det.

 

Den här gången hade jag inte lika ont på uppvaket. Fick fantastisk smärtlindring. Men när jag ville gå på toa fick jag argumentera med sköterskorna som ville att jag skulle ha bäcken. Jag var så smärtlindrad att jag var groggy. Men det blev som jag ville – igen ;) Det var lika förra gången. Sköterskorna trodde knappast att jag skulle klara av att stå upp, men det gjorde jag, om än lite vinglig. Blir det någon mer gång kanske de inte argumenterar med mig om toabesök på uppvaket igen :D Jag känner min kropp ganska bra och vet var gränserna går.

 

Nå hur var det med tarmvredet då? Kirurgen måste ha fått en chock när hon öppnade mig. Det var så jag tolkade den läkaren som gick ronden morgonen efter. Tarmvredet var, så långt jag kan förstå, ärrvävnad och en liten bit av tunntarmen som hade svängt sig i fel läge men inte så mycket att det var stopp. Det rättades lätt till. Men det stora problemet och det som hade gjort mig så sjuk var blindtarmen. Den var riktigt ful sa de. Så nu kan jag åka på kryssningar och upp till Svalbard om jag vill utan risk. :D Men å andra sidan… Vad skall man till Svalbard att göra? Där finns inte några palmer, vita sandstränder med blågrönt hav med badtemperaturer upp mot +30 grader.

 

Ja så sitter jag nu här vid datorn efter mitt måndagsäventyr med en snittade mage från bröstbenet till naveln. Skinnet skiftar från svart till grönt via blått. Öm och svullen i magen så jag inte kan knäppa byxorna. Men jag är inte lika tagen som jag var vid förra operationen. Visst är jag trött, men inte förlamande trött.

 

Ha det bra! Och se upp för elaka tarmar ;)
 
 
 
 
 

Hjortronfeber

En sjuka som inträffar i hjortrontider. Insjuknandet sker oftast vid telefonsamtal med någon bekant med sjukdomssymtom eller övergående infektion. Inkubationstiden är ca 2 sekunder. För att försöka bota den sjuka gäller det att så snabbt som möjligt ge sig ut på en myr med hjortron. Hjälper inte det kan man behöva upprepa behandlingen några gånger där den sjuka får brottas med mygg och trötta ut sig i sin jakt på det gula hjortronguldet. Vid extra svår hjortronfeber kan man ordna så den insjuknade får övernatta på myren. Efter den behandlingen bör den tillfrisknandet ske. Vid extrema fall går inte sjukdomen över för än efter bär och svampsäsongen framåt senhösten. Är inte den sjuka frisk då är det psyket som gäller.

 

Kom ihåg att denna sjuka är extremt smittsam och det är lätt att själv drabbas vid behandlingen av den av hjortronfeber drabbade.


Töväder

Och då menar jag inte snön som kom på morgonen idag som nu töar. Igår stannade vågen på -17 kg. -17 kg sedan slutet av oktober. Det är helt ofattbart. 10 kg gick jag ned modifast-dieten och sista 7 kg har jag gått ned efter operationen för sex veckor sedan. Ta en ryggsäck och fyll den med 17 kg margarin så kan du få en uppskattning om hur mycket mer jag har gått ned.
 
Jag mår fortfarande bra. Äter smått och ofta. Får ont ibland när jag har ätit för fort och tuggat för dåligt. Dumpning har jag sluppit. Det flyter på bra med andra ord. Att jag gick igenom operationen ångrar jag mig inte idag. Men de säger att man brukar få en svacka efter ca ett halvår. Vi får se vad jag säger då, om ett halvår altså :D
 
 
 
 

Blötsnö!!!!

Det snöar blötsnö. I morse kändes det som vår i luften även om det var fuktigt och kallt ute. Snön har smält undan ordentligt sedan jul. Lite har känslan varit att jag trots allt kanske kunde bli bönhörd angående klimatet. Typ vinter under jul ev. nyår. Sedan en snabb vår under januari och högsommar från frebruari till oktober och en snabb höst under november. Det är drömen för mig. Men det är en dröm. En väninna sa till mig att vi har de årstider vi har och det är ju sant. Men drömma kan man väl få göra och ha önske mål även om de är helt orealistiska. Hennes kommentar till det hela var att vi bor faktiskt i Sverige och det är också sant. Så jag drömmer på och hoppas att det inte blir vargavinter igen.
 
 
 
Keep dreaming Karin ;)

Nytt år - nya möjligheter

Så är det nog. Det är som att vända blad i ett kollegieblock från en fullskriven sida till en ny tom sida. Man sitter där och undrar vad man skall fylla det med och sakta men säkert kommer nya ord och meningar fram. med nya lärdomar och insikter.
 
Men ibland lär man sig aldrig. Jag har många gånger den senaste månaden funderat på att kosta på mig ett par broddar men aldrig kommit till skott. Som en vis kvinna vid bussen nere på stan sa här om dagen: Har man halkat om kull en gång vill man inte göra det igen. Jag berättade att jag gjorden en halv saltomotal baklänges och landade på nacken för några år sedan men ändå inte skaffat mig broddar. En del lär sig aldrig. I detta fall var det jag.
 
Jag brukar lägga upp en bild med nyårs och julhälsning. I år har jag ingen sådan. Men jag har en annan kul bild från min mobil. Det är ett meddelande från Telia när jag skaffade mig mitt kontantkort där för 3,5 år sedan. Läs så får du se om du ser vad som är galet med den.
 
Gott Nytt År
 
 
 

Å nu så vill jag sjunga att sommaren

 
 
 
är skön... sjöng ett barn på en pulka som en pappa drog förbi på gångvägen nyss. Jodå! Sommaren är skön tänkte jag med pälskappan på. Huttrar och fryser gör man och hoppas att sommaren kommer tidigt nästa år.
 
Skall straxt in i dushen och göra mig klar för Ansgars årliga julfest. Ett litet genrep inför julen och alla aktiviteter. Kan bara hoppas att kroppen håller och att jag inte blir helt slut. Är fortfarande inte helt i form efter operationen. Det tar tid. Operationssåren är i stort sett läkta. Så det känns skönt. Men det är en otrolig omställning i kroppen och jag äter efter klockan. Men jag börjar mer och mer inse att jag har gjort rätt beslut med operationen. Ingen större viktnedgång ännu men det kommer väl med tiden. Vi får se hur viktkurvan ser ut om någon månad.
 
Dags att göra sig klar ;D
 
Må gott

Vinter och knapt 2 vecker efter operationen

 

 

Hur vet man att det är vinter? När det är svart ute vid 15.00; när solen inte orkar upp över hustaken; när kylan kryper över köksgolvet från min dragiga altandörr; när fåglarna sitter i träd och hustak som några svarta, vita och grå bollar. Då vet man att det är vinter.

 

Jag sitter inne och tittar ut och förbannar det faktum att jag inte har en kamera att dokumentera snön på träden eller den bleka vintersolen genom snöklädda träd. Jag ser en fin bild men kan inte ta kortet. Det är mer frustration än att jag ännu inte har fått orken tillbaka efter operationen.

 

Hur mår jag nu så här snart 2 veckor efter operationen? Jag mår bra, trött men inte förlamande trött. Irriterad på agrafferna (klamrarna jag är hopphäftad med efter snitten) och ser fram emot onsdag när de skall bort. Kan känna att jag inte är helt läkt invärtes ännu men det är på gång. Matlusten är tillbaka, så gott nu det kan med en magsäcks ficka, och jag testar gränserna lite försiktigt för att inte drabbas av dumping när jag inte är hemma. Bättre att testa hemma först än att göra det in public så att säga. På sjukhuset var det ett par av tjejerna som opererades samma dag som mig som drabbades. Jag saknade bättre information om hur man äter när man är nyopererad, när man precis har kommit hem. När man sakta kan pröva sig fram vad man tål och inte tål. Vad som kan hända i kroppen när man är nyopererad. Det var något jag hade velat veta innan.

 

Om du har ramlat in på min blogg efter att ha sökt info om gastric bypass så skall jag här ge några exempel på vad man kan förvänta sig. Det är självklart inget heltäckande och det behöver inte vara så här för alla. Det går säkert att både lägga till och ta bort olika symptom och information.

 

  1. Värk i mellangärdet, ut i ryggen mellan skulderbladen och upp i axlarna. Beror på den gas som man pumpar upp buken med för att se bättre och kunna genomföra operationen på ett bra och säkert sätt. Gäller vid titthåls operation. Det är inte hjärtat som spökar utan är helt normalt efter en titthålsoperation. Och gasen släpps ut innan man häftas ihop. Men det kan mycket väl vara rester kvar och vävnaden reagerar säkert på att ha varit uppblåst (mitt eget antagande, fråga kirurgen om du vill veta hur det verkligen är)
  2. Avsaknad av matlust.
  3. Gasbildning i magen. Det händer när magen börjar komma igång efter ingreppet. Det kan spänna rejält och till och med göra ont.
  4. Svårt att äta rätt portionsmängd i början.
  5. Magkatarr liknande symptom. Skall prata med distriktsköterskan om det när jag tar bort agrafferna på onsdag.
  6. TRÖTT. Jag var dödligt trött hela första veckan efter operationen. Nu börjar det bli bättre.
  7. Första dagarna hade jag svart avföring. Troligen berodde det på ”gammalt” blod efter operationen i snitten från tarmar och magsäck. Är det inte färskt blod behöver man inte vara orolig. Men är man det minsta osäker är det bättre att ringa kirurgen och fråga om det.
  8. Ät smått och lugnt. Kroppen kommer att tala om vad och hur mycket du tål. Lyssna på den!
  9. Ät  lättuggat som färs- och fiskrätter den första tiden, om inte för att lära  dig och att tugga maten på rätt sätt utan missöden.

 

Detta var något litet om vad man kan drabbas av och lite råd jag saknade FÖRE operationen. Jag har hittat en app på appstore som fungerar bra att ha när man skall hålla reda på alla mattider. Den kostade 7 kr och jag ångrar inte att jag köpte den även om jag har synpunkter på hur den fungerar. Det är mat&sov klocka. Söker du hittar du den på detta namn ihop skrivet som jag har gjort. Du kan lägga in mattiderna så att de blir jämt fördelade över dagen. För mig fungerar det bäst att äta 5 ggr under dagen och ta en natt macka som mitt 6:e mål. Jag vaknar alltid vid  tretiden på natten så det fungerar för mig. Då börjar jag med frukost kl 9 och tar mitt kvällsmål/mellanmål vid 21.00, sedan när jag vaknar vid tre tar jag mitt sista mål. Går det för länge mellan kvälls och morgonmålet kan man få blodsockerfall och det är inte trevligt – jag lovar. Jag är ingen kvällsmänniska så jag vill gå i säng någon gång på kvällen. Därför fungerar detta system för mig när jag ändå vaknar vid en viss tid på natten.

 Nu är klockan efter 15.00. Dags för mellanmål.

 

Ta det lungt och klä dig varmt i kylan.

 

 


Morfin

är en gudagåva till alla nyopererade. Utan det hade hela tillställningen varit outhärdlig.

Operationen gick väldigt bra. Vet inte när jag kom till uppvaket men jag vet vad klockan var när jag började bli medveten vad som hände runt mig, framför allt med mig. Jag stod först på operationslistan. Var förvånansvärt lugn och helt utan nervositet. Jag fick gå ner till op själv och hjälpa till och styra min säng. Satt i väntsalen på dagoperationen några minuter innan jag fick gå in i operationsalen och klättra upp på operationsbordet. Efter det gick det ganska fort. Från det att de hade satt droppinfart tills jag fick andas i masken gick det bara någon minut eller två. Det sista jag mins var att ögonen började flacka och sedan vet jag inte mer förr än jag vaknade på uppvaket och blev medveten vid 10-tiden, ca 3 timmar från det jag sövdes.

 

Uppvaknandet var inte så skönt då jag hade väldigt ont. Men efter att fåt en hel del Morfin mådde jag ganska bra. Tagen var jag, konstigt vore det annars, men hade inte ont. Jag fick ligga där och lura. Var väldigt trött. Besvärligt blev det efter ett par timmar då jag behövde på toa. Jag ville inte ha bäcken utan ville till toaletten. En sköterska rullade sängen dit och hjälpte mig in. Sedan upptäckte jag något som jag inte trodde skulle kunna hända. Jag visste inte hur man gör när man kissar!!! Satt och luta mig åt alla håll och kanter för att hitta rätt muskler. Det kom någon droppe nu och en då, men jag fick tillslut göra vad jag behövde. Det tog något dygn innan det fungerade utan att jag behövde tänka på det.

 

När jag var tillbaka på avdelningen vid två-tiden gav jag mig den på att ta mig upp ur sängen, annars hade sjukgymnasten kommit och tvingat mig upp och jag tyckte det var bättre frivilligt än med tvång. Det är nödvändigt  och komma upp fort för att undvika blodproppar.

Första dygnet fick jag vara fastande. Hade glycosdropp för att att inte må dåligt. Dagen efter fick  jag börja med vatten på förmiddagen och soppa på eftermiddag och kväll. Igår fick jag äta mat för första gången på en månad och då hade jag ingen matlust. Det tog tvärstopp efter knappt halva portionen.

 

Jag kom hem igår från sjukhuset. Fick sjukresa hem till dörren. Det kändes lite märkligt att vara hemma så snart men samtidigt var det otroligt skönt. Tänk bara att en så enkel sak att få ligga i sin egen säng. Det finns bara ett ord för det - LJUVLIGT. Jag är fortfarande väldigt trött och tagen. Har svårt att röra mig då jag fortfarande har ont men jag behöver inget Morfin utan det går bra med Alvedon.

 

Nu skall jag vila mig en stund innan det är dags att försöka få i mig lite lunch. Jag äter på klockan, inte för att jag är sugen eller hungrig.

Må gott

 

 

GASTRISK BYPASS

Så är det nu bestämt!

 

Den 28 november är jag inbokad för en gastrisk bypassoperation. Nu genomgår jag en förberedande diet bestående enbart av pulversoppor i olika smaker. Jag har fyra smaker jag kan välja mellan; banan, jordgubbe, potatis och purjolök samt sparris. Rätt enahanda vill jag lova, men det ger effekt. Hittills har jag gått ned i vikt med ca 500gr/dag, så långt jag har kunnat räkna ut med min badrumsvåg.

 

Jag fick erbjudandet att ingå i en modifast-studie. Jag får pulversopporna, Modifast, för hela kuren. Som motprestation får jag inte fuska det minsta – inte en enda extra kalori genom käften – under hela perioden på 4 veckor och 2 dagar; gå på provtagning 5 gånger under den här perioden med blodprover, urinprov och magnetkamera röntgen. I mitt tycke är det ingen stor uppoffring. När operationsdagen kommer vet jag bättre än andra hur min kropp mår och hur den kommer att klara operationen. Hittar läkarna något som inte stämmer så finns möjligheten att åtgärda det innan eller om det behövs skjuta på operationen tills felet är fixat. Motivet till studien är att man vet att fettinlagringarna i levern minskar med pulverdieten och därmed minskar dess storlek, vilket underlättar operationen. Frågan är när i dieten det händer. Ganska spännande undersökning och jag tar gärna del av resultatet när det är klart.

 

Varför en så drastisk åtgärd som en operation?

Har man mycket kraftig övervikt samt anlag för hjärt- kärlsjukdomar och typ 2 diabetes skall man vara mycket rädd om sig. Fetman ökar riskerna för dessa sjukdomar och har man dess utom anlagen så är risken ännu större att drabbas. Det finns givetvis inga garantier för att inte drabbas, även om man genomgår en operation för viktminskning, men man ökar sina chanser att klara sig och det är vinsten både för mig, mina barn, släktingar och vänner. Varför jag har valt denna väg har i huvuddrag tre orsaker:

  1. Jag vill ha en chans att leva så länge så mina ev. barnbarn skulle kunna komma ihåg mig när jag är borta.
  2. Jag vill ha en chans att få uppleva mina barnbarn och förhoppningsvis, barnbarns barn om det är möjligt.
  3. Jag vill helt enkelt leva så länge som möjligt och så bra som möjligt.

 

Att tro att en operation är lösningen på viktproblem är en illusion som man behöver göra upp med långt innan man bestämmer sig för operation. Det är ett hjälpmedel och inget mer. Det som avgör om man lyckas eller inte är hur mycket är man beredd att kämpa: Man skall klara av att äta 6 ggr/dag; Dricka 1,5 liter vatten men inte vid måltiderna: Äta små barnportioner; Ta B-12 sprutor var 3e månad; Äta multivitamintabletter 2 ggr/dag. Dessutom tillkommer att man bör undvika att dricka alkohol då den tas upp betydligt bättre än innan operationen. Alkoholen rinner rakt ut i tunntarmen där den tas upp och går rakt ut i blodet. Det blir som en blodtransfusion med alkohol. I mitt huvud låter det som en ökad risk för alkoholmissbruk.

 

OBS: Bara för att man går igenom hela denna procedur innebär inte att man behåller den nya vikten. Det går att gå upp i vikt igen om man inte fortsätter äta rätt och på rätt sätt.

 

Operation var inte mitt första alternativ. Jag övervägde mitt beslut noggrant. För 10-12 år sedan gick jag på överviktenheten på Akademiska sjukhusets (då på Samariterhemmet) livsstilsprogram. Jag fick lära mig vad rätt kost var, hur den skulle fördelas över dagen, hur den tillagades på ett hälsosamt sätt, rätt kostalternativ när man åt ute, vikten av motion och även prova på olika former för att se vad som funkade bäst för mig. Att ha den här kunskapen med mig i bagaget är en fördel nu inför operationen. Omställningen blir svår, men inte omöjlig med den kunskap jag fick på livsstilsprogrammet. Då, när jag gick den kursen gick jag ned 16 kg som jag lyckades till stor del behålla i ca 2 år. Sedan kom livet ifatt mig och det spårade ur. Jag gick en kortversion av kursen några år senare men utan resultat. Nu efter mycket övervägande och samtal med beteendevetare, dietist, sjuksköterska, läkare och kirurg är jag nära operationen.

 

Hur jag kommer klara omställningen och livet efter operationen? Det kan bara framtiden visa. Kunskapen finns för att klara det men sedan skall kunskapen omvandlas till praktik och det är ett helt annant kapitel. Jag håller er uppdaterad i mån av ork och tid.

 

Sköt om er! Men framför allt var rädd om er hälsa!

 

Ämnets allvar till trotts ;)

 


Semester á la Houdini!

 

Det låter det! Fast kanske inte så märkvärdigt ändå.


Jag befinner mig på sommarnöje. Mitt på en holme med vatten på tre sidor av mig. Det är jag, skogen, vattnet, fiskmåsarnas skri, kanadagässens dova skratt, och myggen. Myggen kan med min välsignelse utrotas från jordens yta.


Här om natten drömde jag om mygg stora som viggenplan som anföll mig med nosen som en hästkanyl. Fick ingen ro förr än jag satte på den elektriska myggjägaren. Jo, och där fick de flygfäna för att de attackera mig. Haha!


Tillbaka till Houdini. Jag var på dasset. När jag gick dit gick jag ut genom dörren och stängde den, utan en tanke på att jag inte hade nyckeln med mig. Vad göra? Det enda öppna fönstret var i tvättrummet (där duschen finns). Jag tar trappstegen som stod vid en vägg, sköt den framför mig på källartaket och stoppa in den före mig igenom det minimalistiska tvättrumsfönstret. Sedan när den var på rätt köl i tvättrummet fällde jag ut den. Sedan var det min tur. Jag är ingen liten kvinna och allt annat än smidig, men på något sätt lyckades jag få in högra benet på stegen och sakta och försiktigt pressa resten genom fönsterhålet och det gick på något märkligt sätt utan att jag puttade om kull stegen. När jag var igenom var det inga problem längre. Nu skall jag plocka bort stegen så jag kommer åt att duscha i morgon samt leta reda på alla häftstift som myggnätet för fönstret var fäst med så jag inte kliver på dem i morgon.


Ha en skön sommar kväll




Skriv där du står!

Jo då, så ärdet! Jag har nu gått en skrivar kurs i 4 dagar. Vi avslutar om ett par timmar. 4 intensiva och roliga dagar med massor av skrivande och nya idéer och infall.  15 glada amatörskrivare med olika stilar och förmågor. Det har varit berikande att hör vad andra skriver och hur de skriver. Samma uppgift har fått 15 olika versioner efter tycke, smak, stil och infall. Ingen var den andra lik. Man tänkte många gånger att "så kan man också skriva". Nu behöver jag en tid att smälta alla intryck. Titta igenom det vi gjorde och sammanställa alla anteckningar med skrivövningarna. Det får jag göra i morgon när jag har sovit ut och landat lite.

Må gott



Tidigare inlägg
RSS 2.0