Sjukersättning och jobb
Jobb trots pension kan straffa sig
Tacka sjutton för att det blir problem. Den nya sjukförsäkringsreformen har både bra och dåliga sidor. Det är bra att sjukpensionärer skall kunna arbeta frivilligt i organisationer, efter sin förmåga och dagsork. Det är bra att sjukpensionärer skall kunna behålla sjukpensionen under tiden de studerar efter ork och förmåga för att kunna hålla huvudet i trim och kanske också på sikt kunna hitta tillbaka till arbetslivet. Men sedan, när det gäller att få ha inkomst då är det sämre med reglerna då det är andra regler som också påverkas. Det är problem redan idag för de som arbetar till en viss del och sedan är sjukpensionär till den andra delen. Ser man rent skattemässigt är det problem, FK har sina skatteregler och tabeller och arbetet sina och sedan är det ett glapp som ger kvarskatt om man inte planerar. Då kommer nästa problem. Kontaktar man FK och ber att de skall dra högre skatt så måste man återkomma första arbetsdagen efter nyår då den skatteändringen inte följer med från året innan trots att förhållandena inte är ändrade. Sedan är det problemet med bostadsbidragen. Har man barn kan man ha bostadsbidrag som barnfamilj OCH bostadstillägg för pensionärer. Just den biten brukar aldrig var något problem då det samordnas på FK, men kan man inte svara på hur mycket eller lite man kommer att tjäna under året blir det problem och en dyr efterräkning
Detta behöver man titta på innan man genomför några reformer. Det går inte att genomföra en förändring utan att först gått igenom alla regler för olika bidrag. Man måste titta på vilka konsekvenser det blir om man förändrar på ett håll därför att det ger återverkningar på annat håll. Att mena att man skall ta problemen när det dyker upp är både en ansvarslös och naiv hållning. Det är positivt om sjukpensionärer skall kunna få in lite extra pengar då de faktiskt lever på marginalerna, men det är frågan om hur det påverkar i det stora hela. Kommer det att kosta mer än det smakar, då undrar jag om det är värt det hela.
JO, och sedan kära Cristina Husmark Pehrsson, inte alla får sjukersättning därför att arbetsmarknadens insattser fallerade. Det finns de som faktiskt inte kan jobba mer än vad de i dag gör eller inte alls p g a sjukdom och handikapp. Smaka på den karamellen
Antik?!
må gott
S och MP sambos?
I dag på ledarsidan i SvD skriver Skytte under rubriken Barbiefiering av det politiska språket , om att S och MP skall blir sambo. Jag undrar hur det skall gå till. Jag menar, hur ska två politiska partier kunna leva under samma tak? Parti i partiet eller... ? För att kunna vara sambos krävs det att det är någon form av kärleks relation. Men tydligen har de inte pratat ihop sig över huvud taget. Det verkar som om S som vanligt vill bestämma och MP får hänga på så länge de fogar sig.
Låt oss fortsätta bildspråket och översätta det till en vanlig sambo situation.
En för paret S och MP vanlig dag:
MP du får ta ut soporna, diska, städa och tvätta. Jag har viktigare saker att göra. Men snäll S, svarar MP, du behöver ju också hjälpa till. Jag skall väl inte göra allt. Vi måste hjälpas åt om vi skall kunna bo tillsammans. S ser på MP med ogillande blick och svarar "Duger det inte åt dig är det bara att flytta ut, Jag har inte tid sa jag! Du måste göra det och har du inte gjort det innan jag kommer hem är det mest synd om dig". MP får en klump i halsen och magen knyter sig. Så här har det varit ända sedan de flyttade ihop. Kommer det någonsin att bli en bra relation mellan dem. S bestämmer och MP får rätta sig efter det. Tänk, annat var det när de var särbo. Vilken underbar tid, de kunde umgås utan att bråka eller vara oförskämda mot varandra. Tänk om det kunde vara så igen. MP drömmer sig tillbaka i tiden under tiden som hon plockar fram dammsugaren.
Det här är nog en ganska typisk situation när man inte har kommunikation i en relation och en part har tagit över helt i relationen på den andres bekostnad. Vad jag kan läsa ut av Skyttes kolumn så är det så här det kan bli. Låt oss hoppas att det inte blir något av de planerna. Hur skulle det annars sluta? Skulle MP ringa kvinnojouren och be om hjälp eller kanske man måste upprätta en jour för misshandlade politiska partier.
Må gott
Peking zoo
Här är lite bilder från Peking Zoo tagna för två år sedan. Både roande bilder och upprörande.
Må gott
Det gröna monstret
Trevlig resa önskar mamsen.
EXTRA EXTRA SENSASIONE!!!
Måste bara visa. Jag tror inte det har hänt på år och dagar. Monc bakar!!!
Bild bevis bifogas
Godkänd Monica. :D
Focus på hösten
Bladen virvlar i luften och det skiftar mellan sol och rusk. Vemodet smyger sig över en som en tråkig filt. Än så länge går det bra. Höstfärgerna lyser upp tillvaron. Men snart är de borta eller ligger som drivor över marken. Jag har en otrolig ambivalens när det gäller hösten. Å ena sidan är det härligt med alla färgerna men å andra sidan är det snart slut på dem och det blir bara grått tills det händelsevis blir lite snö. Men blir det snö blir det också kallt och det gillar inte jag. Under vintern går jag mer eller mindre i mental ide. Tittar fram lite under jul och nyår för att sedan försvinna och dyka upp igen framåt våren när värmen börjar komma.
Nå ja. Än finns det färger. Här kommer lite bilder jag tog här om dagen när det var klarblått på himlen och solen lyste som en guldskiva på himlen.
Må gott.
Medelålder - åldersnoja
Ett intressant fenomen har jag upptäckt iallafall. När man är i medelåldern är man som i tonåren varken eller. Jag skall förklara.
När man kommer in i puberteten så är man varken barn eller vuxen. Man befinner sig i en mellan period. Vuxna betraktar en som ett större barn och mindre barn ser en som vuxen. Man är varken det ena eller det andra - man är tonåring. När man kommer upp i medelåldern är man varken ung eller gammal. De som är på väg mot ålderspension och uppåt tycker att man är ung. Yngre runt 20 tycker att man är typ panchis - dags för rullatorn med tillhörande städrock, mormor. Tonåringar och 20 åringar tycker att livet är en hel evighet och att då de som är 45+ är typ jätte gamla. Medan de i 60 års åldern inser att livet gick fortare än de trodde och önskade att de kanske hade si så där 15-20 år längre tid på sig för jobb och barnbarn och är kanske lite avis på oss som ännu inte har hunnit fylla 50. Det kan vara en liten teori.
Ett annat fenomen vi syskon har upptäck, är att våra barn växer i kapp oss - hemska tanke. Jag och min bror började med barn tidigt i livet och har tillsammans 4 barn i åldern 28-19 år. Vår lilla syster har två barn i som är 6 och 9 år. Vår bror har ett barnbarn som är 2 år om en månad och ett barnbarn på väg i januari. Vi är tre syskon i åldern 49-40 år. Så här ligger det till.
Min syster, Inger, fyllde 40 i mars. Vår brorson, Martin, fyllde 25 samma månad. På hans kallas satt vi och hade lite ålders matte. Olles fru, Ann-Marie, fyllde 50 nu i september och sedan fyller vår bror, Olle, 50 i maj nästa år. Efter ca 3 år fyller jag 50. När sedan vår lilla syster Inger fyller 50 om 10 år, ja, då dröjer det bara 2 år innan vår brorsdotter, Maria, fyller 40. Sedan kommer de slag i slag. Martin blir 40 tre år senare, Monica, min äldsta, blir 40 året efter och sedan ett lite hopp på 5,5 år ned till Ida. När min dotter, Ida, fyller 40 år är de mindre kusinerna 31 respektive 29 år och min brors barnbarn är ca 26 och 24 år. Och vi andra har hunnit börja passera 60.
Nu kan vi prata ålders noja.
Må gött