Kommer in i kyrkan. Korstecken en bugning. Hej Pappa Gud! Det är bara jag, din dotter. Jag har en otrolig förmåga att springa bort men - nu är jag här. Dessa dagar finns det ingen möjlighet att fly undan. Jag är här.

Jag bekänner inför dig helige Gud att jag… detta är min synd, min stora synd… Syndabekännelsen ord. Det var därför han var tvungen att lida – för mig. Jag förstår det inte, att han gjorde det för mig, men ändå är det sant.


Mässan fortsätter. Jag känner igen det mesta från Ansgar. Inga konstigheter, inget jag reagerar negativt på. Jag följer med så gott jag kan. Vissa sånger är på latin och där förstår jag inte något mer än typ cum eller et som finns med i den medicinska terminologin. Och jag mins knappt betydelsen av de orden heller. Så länge sedan var det jag höll på med medicinskterminologi. Vi kommer fram till nattvarden. Alla går fram i rad och tar emot sakramentet. Jag lägger höger hand mot vänster axel och tar emot välsignelsen. En dag, jag hoppas i en nära framtid, kan vi i gemenskap och samförstånd gå fram till nattvarden både katoliker och protestanter - tillsammans.

Nu sitter jag här, tillbaka till civilisationen.

Har varit på en otrolig rundtur genom halva Sverige. Från Vadstena i Östergötland till Lycksele i Lappland. Kan man få ut mer av semestern? Jag tror inte det. När jag kommer hem har jag varit ute på vift i 3 veckor. Tre veckor på väg genom Sverige och svenskkristenhet.

Jag började på klostret i Vassunda 1,5 mil söder om Vadstena. 5 absolut underbara dagar som jag längtar tillbaka till. Jag kan inte bestämma mig om det var klokast att börja med klostervistelsen eller om jag borde ha avslutat semestern med den.  Men hur som helst så tog jag sakerna i den ordning jag tog dem. Jag ångrar inte en sekund att jag åkte till klostret. Jag lärde mig så mycket på kort tid och fick många nya tankar att bearbeta. Dessutom i en helt underbar miljö. Jag var inte helt pigg på att åka när jag åkte, men som den syster sa som hjälpte mig med packnigen till bussen; Du kan ju alltid komma tillbaka. Och det är det inte omöjligt att jag gör.

Den här sommaren har jag gått igenom hela kristenheten. Jag har min hemvist i högkyrkligheten, besökt ett katolskt kloster, varit med på pingströrelsens konferens, Lapplandsveckan i Husbonliden. Och kommer avsluta det hela med trosrörelsens Europakonferens på Livets Ord i Uppsala om ca 1,5 vecka. Men jag har även haft lite mer andligt neutarala nedslag i Strömsund och Hudiksvall där jag har familj och släkt. Dessa neutala nedslag har jag nog behövt för att inte huvudet skulle gå i spinn av alla intryck. Men av allt jag har sett och varit med om under denna semester smäller klostret högst.



Må gott och ta det lugnt på semestern










En underbar tjänarinna :)                             Ps. Jag frågade om lov först


Klosterentrén

Tillbaka från klostret.

Hur landar man i vardagen utan att få kulturchock? Jag har haft några makalösa dagar.

Rädd och nervös som en lite skolflicka i första klass kom jag till klostret på måndagseftermiddagen. Blev anvisad ett ljus, svalt och trivsamt rum med toalett och dusch.  Behövde alltså inte gå ut i någon gemensam dusch och toalett i korridor som jag hade förberett mig på. Ett litet häfte fanns på den lilla bruna sekretären inne på rummet så att jag hade alla tider tillgängliga även om jag fick dem muntligt också. Efter att jag hade fått ställa in väskorna på rummet fick jag en snabb guidad tur genom den delen av klostret som var tillgänglig för gäster. Klostret hade tjocka murade tegelväggar. Både snyggt och effektivt mot sommarvärmen. Det var naturligt svalt och skönt inne medan det var 30 grader varmt på östgötaslätten. Vilken underbar miljö.

Utsikt över Tåkern


Min första måltid blev efter vespern. Vesper bads kl 17 och sedan middag kl 18. Måltiderna intogs under tystnad. Det enda som hördes var den klassiska musiken eller gregoriansk sång som spelades i bakgrunden och bestickens små försiktiga krockar mot porslinet. Maten är är enkel med få ingredienser men mycket fantasifullt tillredd. God och hälsosam och upplagd på ett mycket vackert och smakfullt sätt. Mer potatis? En blick och en gest. Tack. Talande ögon.  Tyst kommunikation. Någon stöter mot en sked i en skål. Ett slammer. En generad blick från den skyldige och lätt roade och igenkännande men inte elaka blickar från några. Nästa gång skulle det kunna vara jag. Andra helt inne i sina egna tankar och reflektioner. Båda reaktionerna lika accepterade. Alla väntar på alla. Ingen börjar före den andra. Måltiderna börjar med gemensam bön och ingen börjar äta förrän alla vid bordet har fått mat på talriken och är redo att börja äta. Måltiderna avslutas gemensamt med bön.