Skriver Skytte i sin kolumn i går. Jag håller med honom, men är inte speciellt förvånad.

Vad är det han har reagerat på? Jo, att RFSU åker runt och lär 14-15 åringar analsex. De gjorde det kanske inte på min tid, när jag var 14-15 år. Men de uppmanade osäkra och vidöppna tonåring att pröva och se om de var homosexuella, det gjorde de. Prova homo sex så kanske du upptäcker att du är homosexuell, var budskapet då. Detta är ca 33 år sedan nu. Så de borde ju ha gått framåt, eller rättare sagt – bakåt.

Att prova på en sexualform man inte är bekväm med ger djupa sår i själen som kan vara svårläkta. Varför i hela friden uppmana ungdomar till analsex. De har i regel inte hunnit bli så avancerade i sin sexualitet, om de ens har haft sin sexdebut. Det är ju att lägga på dem mer krav och bördor som de inte är mogna för. Och speciellt på flickor, att de måste ställa upp på något som de kanske inte vill bara för det är normalsex enligt RFSU.

Att ingen har reagerat på detta från politiskt håll eller från skolorna är inte förvånande. När man , för ca 10-11 år sedan, lät en 11 årig flicka genomgå 2 aborter inom loppet av 6 månader utan att meddela mamman eller sociala myndigheter, hon hade fyllt 12 vid sista aborten, kan man ju låta unga tonåringar förstöra sina ringmuskler vid ändtarmen utan att blinka.

Att en 11 åring har sex eller ens tänker på det bör ge röd varningsflagg. Vanliga 11 åringar har inte sådant i sinnet. Visst är det spännande med pojkar men på ett mer oskyldigt sätt. Det är mer pussar, kramar och hålla handen. Och om det är riktigt avancerat – ryskaposten. När då en 11 åring har samlag bör man göra en utredning om sexuella övergrepp. Oavsett om pojken är över 15 eller inte. Man kan bara inte lämna det där hän.

Och man kan inte lämna tonåringar därhän när det gäller sex över huvudtaget. Föräldrar, prata med era ungdomar om det. Det är jätte viktigt. Frågor som, när har man sex? vad är konsekvensen av att ha sex när inte man har lust? vad kan hända om man slarvar med p-medel? Vem har ansvar för en oplanerad graviditet? könssjukdomar? Låt inte ungdomarna behöva leta upp svaren på nätet. Det finns många bra hemsidor om detta, men det finns ännu fler riktigt dåliga.

OCH FÖR GUD SKULL, ÖVER LÅT INTE ANSVARET FÖR SEXUPPLYSNING TILL RFSU. FÖRSÖK VARA FÖRE DEM MED DETTA VIKTIGA SAMTAL OM SEX OCH SAMLEVNAD. DET ÄR DITT ANSVAR

Må gott

Kunskap är a och o. Det är viktigt att man vet vad man håller på med. Speciellt när man är i andra människor själar och rotar. Man behöver hämta in kunskap från olika håll.

Jag tänker nu på relationsproblem och då speciellt de problem som finns i destruktiva relationer Men kunskap täcker inte allt. Man behöver ha en enorm vakenhet och fingertoppskänsla. Hur kan man som pastor/själavårdare veta att en relation är destruktiv? Det kan man inte alltid. Inte om man inte bor granne och hör genom väggen vad som händer, eller att man bor i samma bostad som paret. Men en fingervisning kan vara att se efter vilka reaktioner kvinnan har. Sitter hon tyst under samtal när mannen är med eller är hon aktiv? Vill hon att det skall vara absolut tystnadsplikt gentemot mannen? Eller verkar hon ovanligt spänd trots att mannen verkar lugn och sansad? Det kan, men inte alltid, vara små fingervisningar som man kan ta vara på om man är vaken.

Det kan vara svårt att bedöma situationen. Speciellt när hon säger si och han säger så och det låter som om det är två olika äktenskap man pratar om. Vem skall man då tro? Vad skall man tro? Och/eller att mannen tonar ned sin roll i hela röran. Då borde larmklockan skrälla att här är det ett allvarligt fel så försiktighet bör iakttas

Det kan vara svårt att som utomstående stå och försöka bedöma vad som är grundproblemet hos ett par. Men var lyhörd och lyssna aktivt innan du/ni pratar med paret utan att tänka på bibelord som skulle passa in i situationen eller teologiska aspekter på det som sägs, eller vad som än kan röra sig i huvudet på den som är samtalshjälpen. Gör som spädbarnet. Lyssna med hela varelsen - ett aktivt lyssnande. Om du inte vet vad jag menar så be att få ställa dig över en vagn med en ca 3-5 månaders baby och prata med barnet. Iaktta hur barnet reagerar på olika röstlägen och ditt tal. Ögonrörelser, handrörelser, hur rör barnet kroppen? Ett spädbarn har alla sinnen på vid gavel och lyssnar med hela kroppen. Samma form av lyssnande kan även en vuxen ha med lite träning. Det kräver engagemang och ork att göra det, men det kan vara värt det om det kan rädda en människa i en svår situation. Jag tror att detta kan göra att man inte misstar sig lika mycket.

Må gott och var rädda om varandra

 

ämnet våld i nära relationer. Hittade igår kväll en länk, via en annan blogg, till TuvaForum. En hemsida fullmatad med information och beskrivning om vad som händer i destruktiva relationer. Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om vilket bemötande som kvinnor kan få av pastorer och själavårdare i församlingar. Nu önskar jag att alla pastorer och själavårdare i sveriges församlingar, plockar av sig sina andliga glasögon och tar del av varje ord på denna hemsida. Man får då reda på hur dessa förhållanden fungerar och varför det är som det är.

Det viktigaste som de behöver ta till sig är:

1.       Att männen föds och byggs upp av tron att det är båda som träter.

2.       Att fokus inte får hamnar på kvinnan.

3.       Att när man hävdar att kvinnan skall underordna sig mannen föds mannens redan stora ego. För i dessa förhållanden är det mannen som styr med härskarhand inte kärlekshand. Men får han "legitimera" sin härskarstatus och får stöd för det, får han ännu ett verktyg att trycka till kvinnan med. Kvinnan skall lyda HONOM, och han har rätt att kräva det. Han kräver och hon får inte ha några krav eller önskningar. Det är så han ser det. Och då när pastorer och själavårdare hävdar att hon skall göra vad hon kan för att inte reta honom så får kvinnan ännu mer krav på sig än vad hon hade innan. Hon blir fullständigt utplånad då hon redan innan har försökt att inte reta upp mannen som ändå blir arg och frustrerad bara för att hon andas.

Mitt i detta kaos lever barnen. Hjälp kvinnan och hjälp barnen. Både under och efteråt. Både barnen och kvinnan behöver krisbearbetnings hjälp för att kunna fortsätta att leva ett normalt liv efter åt.



Sköt om dig och var rädd om dina medmänniskor

Aftonbladet har gjort en undersökning om kvinnovåld som de kallar 153 kvinnor dödade - av sina män. En beklämmande och skrämmande läsning.

Våldet i en närstående relation kan se ut på olika sätt. Det behöver inte vara hugg och slag. Den psykiska misshandeln är nästan värre, den syns inte, den märks inte utåt och det är betydligt svårare att bli trodd när man äntligen vågar prata om den. Mannen är oftast otroligt charmig och gullig och social utåt. En del kan upplevas som udda men hjälpsamma och harmlösa. Men inåt, mot familjen och kanske främst mot kvinnan är han nedlåtande förnedrande och helt dominerande. Det kan låta som stereotyp beskrivning men det tar inte bort fakta hur en stor del av dessa män fungerar. Ibland är det som att sätta ett karbonpapper mellan dem vid en jämförelse. Det finns naturligtvis individuella skillnader och ett fall är inte den andra helt lik. Men det finns skrämmande många "grundlikheter" som inte går att bortse från.

Nu säger jag det en gång för alla: Inte alla män slår och plågar sina kvinnor. Jag är rätt säker på att de flesta män är skötsamma och goa killar som har förmågan att älska och vet hur man är just mot sina kvinnor. Man skall inte döma ut alla män bara för att det finns tillräckligt många våldsbenägna män för att det skall vara ett bekymmer. Och, JA det finns kvinnor som beter sig på samma sätt som dessa män som utsätter sina kvinnor för våld. Men merparten som är våldsbenägna råkar vara män.

När jag läste om Clara och vad hennes föräldrar säger i artikel kände jag att jag måste skriva om detta ämne. Jag har träffat flera kvinnor och då främst inom frikyrkan som lever under dessa förhållanden. När man är kristen på djupet är skilsmässa inget alternativ. Det kan ta lång tid innan man inser att förhållandet inte är ett äktenskap i bibelns bemärkelse av äktenskap. Vad gör man då? Det finns pastorer som inte har förståelse för detta utan är det ingen fysiskt misshandel med i bilden så skall äktenskapet fortsätta what so ever. Det är en synd att skilja sig. 

Clara levde med en man som misshandlade henne psykiskt. Föräldrarna hade inte kunskap om att det ens existerade. De tänkte att om han slog skulle hon lämna honom. Hon kanske skulle ha gjort det men det är inte säkert. Innan första slaget kommer har det ofta varit en nedbrytnings process. Där kvinnans självkänsla slipas bort till dam och makadam. I det läget är hon så bunden till mannen att det behövs en avprogrammering för att hon skall kunna se vad det är som händer. Det kan ta väldigt lång tid innan hon ser vad det är hon är utsatt för. Hon förstår att relationen har problem men inte vad det är för problem. Hon skuldlägger sig själv till den milda grad att hon tror att det är hennes fel att han är så arg, eller att hon är den ende som kan rädda mannen och bär hela ansvaret för relationen själv. Sedan tror hon sig älska honom, men hon är utsatt för påtryckningar och är så skadad i själen att hon kan tro att HAN är den ende som vill vara med henne. Blir man utsatt för en massa lögner om sig själv under en längre tid börjar man tillslut tro på dem, även om man inte vill. De sätter sig så fast i själen att det kan vara svårt att skilja på ens egen självbild och mannens manipulation.

När hon då kommer till en pastor är det lätt för honom att tro att det är kvinnan som är problemet p.g.a. hennes dåliga självbild. Manen är många gånger charmig och inställsam. Säger sig villig att göra förändringar och uppträder självsäkert och visar sig förstående. När han då uppträder på detta sätt hamnar ofta Focus på kvinnan och skuldlägger henne ännu mer. I det läget tror man mer på mannen och lyssnar mindre på kvinnan. Det är ju mannen som är huvudet för familjen enligt Ef 5:25-33. Men det är lätt att glömma att mannen skall ge sig ut f ör kvinnan som Kristus har utgett sig för församlingen. Det innebär följaktligen att mannen skall vara villig att lägga ner hela sitt liv för kvinna, in till döden. Jesus dog ju för församlingen och gav hela sitt liv till den. Dessa män är inte villiga till uppoffringar för någon så länge det inte ger honom egenvinning, inte ens för att få ett fungerade äktenskap. Och att då kräva underordnande av kvinnan är att pressa in henne i en omöjlig situation som bara kan sluta i katastrof. Utbrändhet, depression, självmord eller to m mord.

Det är lätt att tro att jag generaliserar, och det kanske jag till en viss mån gör. Men detta är min erfarenhet och jag tror inte att jag är ensam om att ha sett/upplevt det. Ge dessa kvinnor den tid de behöver för att fatta rätt beslut och döm henne inte om hon vill gå ur relationen. Många av dessa män har psykopatiska drag eller liknande och än så länge finns det inget bot för det. Att tvinga kvar kvinnor i dessa äktenskap för att de skall tro Gud om ett mirakel, att mannen skall ändra sig är ingen tro det är övergrepp. Mannen skall först visa djup ånger och omvändelse. Leva ut och uppvisa en varaktig förändring och sedan vinna tillbaka kvinnan - om han kan. Men vill inte kvinnan skall hon inte dömas för det. Förtroendet kan vara som en dunkudde som rivs sönder på en balkong på 30:e våningen i ett höghus. Plocka sedan ihop den kudden om du kan. Men tvinga inte in kvinnan i destruktiva relationer. Det skadar både henne och de eventuella barn som finns mer än en skilsmässa. Jag har bara en fråga till alla som älskar ordet så högt att man dömer dessa kvinnor till ett elände. Håller man lagen men glömmer barmhärtigheten? Matt 12:5-8. Du vet väl att Gud inte krossar ett brutet rör? Matt 12:20.  Var är barmhärtighet i dessa kvinnors situationer?