Hur vet man att det är vinter? När det är svart ute vid 15.00; när solen inte orkar upp över hustaken; när kylan kryper över köksgolvet från min dragiga altandörr; när fåglarna sitter i träd och hustak som några svarta, vita och grå bollar. Då vet man att det är vinter.

Jag sitter inne och tittar ut och förbannar det faktum att jag inte har en kamera att dokumentera snön på träden eller den bleka vintersolen genom snöklädda träd. Jag ser en fin bild men kan inte ta kortet. Det är mer frustration än att jag ännu inte har fått orken tillbaka efter operationen.

Hur mår jag nu så här snart 2 veckor efter operationen? Jag mår bra, trött men inte förlamande trött. Irriterad på agrafferna (klamrarna jag är hopphäftad med efter snitten) och ser fram emot onsdag när de skall bort. Kan känna att jag inte är helt läkt invärtes ännu men det är på gång. Matlusten är tillbaka, så gott nu det kan med en magsäcks ficka, och jag testar gränserna lite försiktigt för att inte drabbas av dumping när jag inte är hemma. Bättre att testa hemma först än att göra det in public så att säga. På sjukhuset var det ett par av tjejerna som opererades samma dag som mig som drabbades. Jag saknade bättre information om hur man äter när man är nyopererad, när man precis har kommit hem. När man sakta kan pröva sig fram vad man tål och inte tål. Vad som kan hända i kroppen när man är nyopererad. Det var något jag hade velat veta innan.

Om du har ramlat in på min blogg efter att ha sökt info om gastric bypass så skall jag här ge några exempel på vad man kan förvänta sig. Det är självklart inget heltäckande och det behöver inte vara så här för alla. Det går säkert att både lägga till och ta bort olika symptom och information.

1. Värk i mellangärdet, ut i ryggen mellan skulderbladen och upp i axlarna. Beror på den gas som man pumpar upp buken med för att se bättre och kunna genomföra operationen på ett bra och säkert sätt. Gäller vid titthåls operation. Det är inte hjärtat som spökar utan är helt normalt efter en titthålsoperation. Och gasen släpps ut innan man häftas ihop. Men det kan mycket väl vara rester kvar och vävnaden reagerar säkert på att ha varit uppblåst (mitt eget antagande, fråga kirurgen om du vill veta hur det verkligen är)
2. Avsaknad av matlust.
3. Gasbildning i magen. Det händer när magen börjar komma igång efter ingreppet. Det kan spänna rejält och till och med göra ont.
4. Svårt att äta rätt portionsmängd i början.
5. Magkatarr liknande symptom. Skall prata med distriktsköterskan om det när jag tar bort agrafferna på onsdag.
6. TRÖTT. Jag var dödligt trött hela första veckan efter operationen. Nu börjar det bli bättre.
7. Första dagarna hade jag svart avföring. Troligen berodde det på ”gammalt” blod efter operationen i snitten från tarmar och magsäck. Är det inte färskt blod behöver man inte vara orolig. Men är man det minsta osäker är det bättre att ringa kirurgen och fråga om det.
8. Ät smått och lugnt. Kroppen kommer att tala om vad och hur mycket du tål. Lyssna på den!
9. Ät  lättuggat som färs- och fiskrätter den första tiden, om inte för att lära  dig och att tugga maten på rätt sätt utan missöden.

Detta var något litet om vad man kan drabbas av och lite råd jag saknade FÖRE operationen. Jag har hittat en app på appstore som fungerar bra att ha när man skall hålla reda på alla mattider. Den kostade 7 kr och jag ångrar inte att jag köpte den även om jag har synpunkter på hur den fungerar. Det är mat&sov klocka. Söker du hittar du den på detta namn ihop skrivet som jag har gjort. Du kan lägga in mattiderna så att de blir jämt fördelade över dagen. För mig fungerar det bäst att äta 5 ggr under dagen och ta en natt macka som mitt 6:e mål. Jag vaknar alltid vid  tretiden på natten så det fungerar för mig. Då börjar jag med frukost kl 9 och tar mitt kvällsmål/mellanmål vid 21.00, sedan när jag vaknar vid tre tar jag mitt sista mål. Går det för länge mellan kvälls och morgonmålet kan man få blodsockerfall och det är inte trevligt – jag lovar. Jag är ingen kvällsmänniska så jag vill gå i säng någon gång på kvällen. Därför fungerar detta system för mig när jag ändå vaknar vid en viss tid på natten.

 Nu är klockan efter 15.00. Dags för mellanmål.

Ta det lungt och klä dig varmt i kylan.

Så är det nu bestämt!

Den 28 november är jag inbokad för en gastrisk bypassoperation. Nu genomgår jag en förberedande diet bestående enbart av pulversoppor i olika smaker. Jag har fyra smaker jag kan välja mellan; banan, jordgubbe, potatis och purjolök samt sparris. Rätt enahanda vill jag lova, men det ger effekt. Hittills har jag gått ned i vikt med ca 500gr/dag, så långt jag har kunnat räkna ut med min badrumsvåg.

Jag fick erbjudandet att ingå i en modifast-studie. Jag får pulversopporna, Modifast, för hela kuren. Som motprestation får jag inte fuska det minsta – inte en enda extra kalori genom käften – under hela perioden på 4 veckor och 2 dagar; gå på provtagning 5 gånger under den här perioden med blodprover, urinprov och magnetkamera röntgen. I mitt tycke är det ingen stor uppoffring. När operationsdagen kommer vet jag bättre än andra hur min kropp mår och hur den kommer att klara operationen. Hittar läkarna något som inte stämmer så finns möjligheten att åtgärda det innan eller om det behövs skjuta på operationen tills felet är fixat. Motivet till studien är att man vet att fettinlagringarna i levern minskar med pulverdieten och därmed minskar dess storlek, vilket underlättar operationen. Frågan är när i dieten det händer. Ganska spännande undersökning och jag tar gärna del av resultatet när det är klart.

Varför en så drastisk åtgärd som en operation?

Har man mycket kraftig övervikt samt anlag för hjärt- kärlsjukdomar och typ 2 diabetes skall man vara mycket rädd om sig. Fetman ökar riskerna för dessa sjukdomar och har man dess utom anlagen så är risken ännu större att drabbas. Det finns givetvis inga garantier för att inte drabbas, även om man genomgår en operation för viktminskning, men man ökar sina chanser att klara sig och det är vinsten både för mig, mina barn, släktingar och vänner. Varför jag har valt denna väg har i huvuddrag tre orsaker:

1. Jag vill ha en chans att leva så länge så mina ev. barnbarn skulle kunna komma ihåg mig när jag är borta.
2. Jag vill ha en chans att få uppleva mina barnbarn och förhoppningsvis, barnbarns barn om det är möjligt.
3. Jag vill helt enkelt leva så länge som möjligt och så bra som möjligt.

Att tro att en operation är lösningen på viktproblem är en illusion som man behöver göra upp med långt innan man bestämmer sig för operation. Det är ett hjälpmedel och inget mer. Det som avgör om man lyckas eller inte är hur mycket är man beredd att kämpa: Man skall klara av att äta 6 ggr/dag; Dricka 1,5 liter vatten men inte vid måltiderna: Äta små barnportioner; Ta B-12 sprutor var 3e månad; Äta multivitamintabletter 2 ggr/dag. Dessutom tillkommer att man bör undvika att dricka alkohol då den tas upp betydligt bättre än innan operationen. Alkoholen rinner rakt ut i tunntarmen där den tas upp och går rakt ut i blodet. Det blir som en blodtransfusion med alkohol. I mitt huvud låter det som en ökad risk för alkoholmissbruk.

OBS: Bara för att man går igenom hela denna procedur innebär inte att man behåller den nya vikten. Det går att gå upp i vikt igen om man inte fortsätter äta rätt och på rätt sätt.

Operation var inte mitt första alternativ. Jag övervägde mitt beslut noggrant. För 10-12 år sedan gick jag på överviktenheten på Akademiska sjukhusets (då på Samariterhemmet) livsstilsprogram. Jag fick lära mig vad rätt kost var, hur den skulle fördelas över dagen, hur den tillagades på ett hälsosamt sätt, rätt kostalternativ när man åt ute, vikten av motion och även prova på olika former för att se vad som funkade bäst för mig. Att ha den här kunskapen med mig i bagaget är en fördel nu inför operationen. Omställningen blir svår, men inte omöjlig med den kunskap jag fick på livsstilsprogrammet. Då, när jag gick den kursen gick jag ned 16 kg som jag lyckades till stor del behålla i ca 2 år. Sedan kom livet ifatt mig och det spårade ur. Jag gick en kortversion av kursen några år senare men utan resultat. Nu efter mycket övervägande och samtal med beteendevetare, dietist, sjuksköterska, läkare och kirurg är jag nära operationen.

Hur jag kommer klara omställningen och livet efter operationen? Det kan bara framtiden visa. Kunskapen finns för att klara det men sedan skall kunskapen omvandlas till praktik och det är ett helt annant kapitel. Jag håller er uppdaterad i mån av ork och tid.

Sköt om er! Men framför allt var rädd om er hälsa!

Ämnets allvar till trotts ;)