Jag kanske skall "döpa" om min blogg till "Under skatboet" med bild på skatboet och en kaffekopp? ;)  Många av mina inlägg föds när jag sitter och dricker mitt morgonkaffe. Och det gör jag numera utomhus när vädret så tillåter.

Jag försökte undvika att få skatorna att bygga bo här förra året. När jag såg vad som var på gång så chasade jag bort dem så fort jag kunde - och vist de flög iväg när jag var ute- men de var till baks lika fort som jag gick in. Jag han många gånger inte vända ryggen till förrän de var tillbaka. Jag kasta en gammal hadske som jag brukar ha när jag krattar upp mot skatorna. De flaxade iväg till hustaket på andra sidan vägen. Satt där och väntade ut mig. Sedan fortsatte de att bygga. De hade ganska gott om tid. Jag kunde ju inte sitta och vakta dem hela tiden. jag har ett jobb att sköta även om det bara är 2 timmar/dag och sedan är jag ingen nattmänniska. Jag behöver gå i säng i tid på kvällen och då hade de resten av kvällen på sig att bygga samt morgontimmarna. Så ett skatbo blev det och det blev ungar där också. Nu är de tillbaka. Det var bara att ge upp. Frågade Uppsalahem vad man kunde göra åt det. Men det var inte så mycket. Riva ett skatbo kunde man tydligen bara göra under en begränsad tid på året och det var enligt uppgift EU styrt när man fick göra det. Gosh! EU styr tydligen allt nu för tiden.





Slänger med en bild på dammen också

Jag såg i Ulf Ekmans blogg att han skrev om ett minne som han hade, men som han inte ägnat någon tanke åt på många år.

Min mamma och jag pratade i telefonen här om kvällen. Jag frågade henne om ett par präster som hade arbetat på den platsen där jag växte upp. Den ena gillade inte frikyrkor och frös ut allt frikyrkligt som han bara kunde. Den lilla pingstförsamling som mina föräldrar tillhörde hyrde en del av församlingsgården för söndagsskola och en del möten. Men det var på nåder som de fick vara där. Nu hör till saken att mamma var kyrkopolitiker och satt med kyrkostyrelsen i svenska kyrkan. Tack vare det kunde hon påverka att pingstförsamlingen skulle få hyra i församlingsgården, till prästens förtret. 

Jag hade själv en kontrovers med den prästen. När jag var 15 var det konfirmationsundervisning för alla som ville. Jag var väl i och för sig inte intresserad av att konfirmera mig, det var ju inte brukligt på den tiden inom pingst. Men jag ville veta vad svenska kyrkan lärde och jag ville ha deras dopsyn förklarad för mig, bara så jag kunde förstå hur de tänkte. Jag bad att få sitta med och lyssna ett par gånger och det fick jag efter en stunds funderingar. När lektionerna var slut och de andra ungdomarna började gå ville jag ställa mina frågor. Han tyckte inte om att jag ställde följdfrågor på det han sa då jag tyckte att svaren var lite luddiga. Han blev vansinnig. Körde ut mig och förbjöd mig att komma någon mer gång. Jag hade inte varit ute för att provocera utan ville bara ha saken förklarad så jag kunde förstå. Strax efter det så blev jag invald i styrelsen för kyrkans ungdom på grund av att jag var troende. Det var en lokal grej och jag mins inte riktigt vad det skulle gå ut på. När prästen hörde att jag hade blivit invald av de andra ungdomarna så blev det stopp med motiveringen att jag "bara" var troende döpt och inte barndöpt. Jag kunde absolut inte få sitta med i den här styrelsen på ordinarie plats utan bara på sin höjd som suppleant. De andra blev inte glad när de hörde det. Jag själv tog det ganska lugnt för det var ingen stor grej för mig. Jag blev ändå tvungen att välja bort kyrkans ungdom strax där efter i alla fall. Alla veckans dagar var inbokad för mig och jag blev så utmattad att jag började blöda näsblod. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att välja bort något och då blev det kyrkans ungdom.

Fördomar har tydligen inte bara funnits i frikyrkokretsar mot svenska kyrkan och andra kristna trosriktningar utan även inom svenska kyrkan mot frikyrkokretsar. När jag hörde föreläsningen av prästen Bo Brander i veckan, nämnde han med en halv mening något om dopfrågan. Jag förstod då att det kanske trots allt finns en hållbar tanke bakom det.

Den andra prästen som jag mins från min barndom, mins jag av helt annan anledning. Mamma hade glömt bort honom tills jag påminde henne. Det var en gammal präst i Skå kyrka. Prästen var makalöst omfångsrik. Varken jag eller mamma mins hans ansikte eller vad han hette, men vi mins hans enorma mage. Den här prästen körde runt i en liten, liten bubbla. Vi barn var så fascinerad av det för ingen av oss begrep hur han tog sig in i bilen. Att han skulle kunna komma in i den lilla bilen var som att tänka sig få in en kamel i ett nålsöga. Tydligen gick det.  ;)

Sjung och var glad. Våren är här. Fåglar kvittrar och solen skiner, än så länge, och humlor surrar. Det är vaaaarmt. Det har tydligen utlovats sämre väder snart men vem bryr sig. Det är inte i dag. Idag är det VÅR, och då är Karin nöjd och glad.

Tog några vårbilder i trädgården. Dammen är nästan klar. Jag håller på att göra rent det sista av sanden. Och sedan är det fiskarna kvar. Men de får vänta tills temperaturen är mer stabil än vad den är nu. Om kanske en månad är det dags för dem och då köper jag nog några fler fiskar. Någon ny doppvärmare kommer det tyvärr nog inte att bli i år. Den är för dyr. Jag sattsar på att kunna köpa en eller ett par tills nästa år för att kunna ha jämnare temperatur i vattnet. Fiskarna mår bättre av det. Förra året, trots kall sommar, blev det yngel i dammen. En av dem har överlevt och kommer få komma tillbaka till dammen i år.

Se och njut. Glöm inte att gå ut och njuta av solen och värmen och låta vårvinden damma av dig vinterdammet. Hälsa våren, som Ronja Rövardotter, med ett härligt vårskrik  JAAAAAAAA!!!!!!

När jag var till Israel tänkte jag först skriva dagbok för att minnas allt jag såg och var med om. Men en timme efter det vi kom ut från flygplatsen i Tel Aviv insåg jag att det aldrig skulle fungera för mig. Det enda sättet var att fota så mycket jag kunde och hade råd med. På den tiden hade jag endast en enkel APS-kamera. Varje rulle rymde max 36 bilder och kostade ca 30 kr styck eller mer och sedan kostade framkallningen 100 kr/filmrulle  till CD-skiva. Dyrt som stryk för en som jobbade halvtid och hade sjukpension den andra halvan. Men det blev totalt 5 rullar i alla fall. (Fick dessutom köpa nya batterier till kameran ett par gånger och de var inte heller billigt)

I drygt 25 år hade jag drömt om att få åka till Israel. Det kändes väldigt konstigt att kliva av flygplanet och ta sig till ankomsthallen för pass kontroll och checka ut från flygplatsen. Att mötas av den varma luften och veta att man är i ett annat land, det land man i många år har drömt om att få se - mitt gamla söndagsskoleland. Det  hade kunnat ge ett euforiskt känslorus. Men det fanns inte så mycket tid till nostalgiska känslor. Snabbt in i bussen från flygplanet till passkontrollen, köa för att visa pass och lämna in papper på hur länge man skall stanna i landet och vad man skall göra. Vidare hämta ut resväskan och sedan ut genom sista kontrollerna. 

Vi skulle först upp till Ein Gev en kibbutz vid Tiberias sjö som har hotellverksamhet. På väg dit var det guidning hela tiden. Jag mins inte ens en bråkdel av allt som sades men vi åkte över Jisrael slätten i frodig grönska. Sommaren hade ännu inte bränt bort allt grönt. När vi kommer till Ein Gev kom vi till den mest underbara plats jag någonsin har varit på. Hela sjön ligger som i en gryta med berg runt om kring. Bakom kibbutzen ligger Golan som en hög klippa nästan rakt upp och framför denna nära nog helt runda otroligt vackra sjö. Det var inga problem att blunda och tänka sig 2000 år tillbaka i tiden. Jag blev förälskad i den trakten i ett ögonblick. Hit ville jag åka igen.

Peka på bilderna med markören så får du fram bildtexten.

för Göran Skyttes bok Omvänd. Vill du inte ha ditt liv förändrat skall du inte heller läsa boken. Han skriver väldigt personligt och rättfram. Men även undervisande  utan pekpinnar. MAN BLIR PÅVERKAD!!!! Jag har lite kvar av boken men redan nu är det helt kart att en varning bör utfärdas. Boken är dess utom väldigt bra och läsvärd, men som sagt. VILL DU INTE HA DITT LIV FÖRÄNDRAT - LÄS DEN INTE!

Nu på förmiddagen satt jag ute och drack mitt förmiddagskaffe. Hade en bok med mig ut som jag lite förstrött försökte läsa i. Men solen var så skön och fåglarna kvittra och det är VÅR i liften. Jag la bort boken och satt och njöt istället.

När jag njöt som bäst kom en katt smygande från grannen. De har ett enklare staket för att hålla sin terrier på rätt sida av tomtgränsen och för att den inte skall springa ut på vägen när lusten faller på. Denna katt smög sig igenom staketet och tassade runt en stund på min gräsmatta. Gick fram och undersökte dammen, den mins kanske att det fanns småfisk där förra sommaren, nu är de på betryggande avstånd inne i akvariet. Katten gick runt dammen och undersökte den noga men insåg att den var tom på fisk. Här blev det ingen fiskelycka inte. Plötsligt kom en andra katt framfarandes. Nu trodde jag att den första skulle bli tokig. Men det visade sig att den första och andra katten var gamla polare. De gick runt en stund och nosade i min miniträdgård. Hittade några spännande dofter men mer var det inte. Den andra katten gick till min andra granne men den första dröjde sig kvar en stund. Nu kom en tredje katt. Den var inte så glad att hitta en främmande katt på sitt revir. Katterna stannade upp i varsitt steg när de såg varandra. Jag kunde fortfarande se katt nummer 2, så jag hade ögonkontakt med tre katter samtidigt. Allergi bomber tänkte jag. Jag brukar skicka en vattenstråle efter katter som kommer i närheten av mina ute platser, det brukar hjälpa att hålla dem på avstånd då jag är hyperallergisk mot just katter. Men nu var det lite spännande att se vad som skulle hända. Skulle katt 1 och 2 gadda sig ihop mot katt nr 3 eller skulle katt nummer 1 klara biffen på egen hand. Katt nummer 2 observerade tydligen inte katt nummer 3. Men 1 och 3 såg varandra. Och stod och mätte varandras styrka med blicken.

Jag satt spänd för att se om det blev ett ordentligt kattslagsmål eller om någon av dem skulle ge sig. Plötsligt far katt nummer 3 ut mot katt nummer 1. Jagar upp den i trädet hos grannen. Och där får den sitta en stund. Jag hann gå in och hämta kameran och ta några bilder på den innan den klättrade ned. Då har de båda andra katterna gått.

Jag får nog hålla koll på mina fiskar när de kommer ut på sommarnöje. Hehehe

Här är jägare som fick fly upp i trädet 

Hej!

Jag tänker under ett par eller några inlägg berätta om platser som fascinerat mig och som jag har besökt. Det kommer att ta lite tid för mig att få till dem då jag behöver söka lite bakgrunds fakta och skriva ned allt i World för att ha stavningskontroll. Tyvärr är jag dyslektiker. Det har väl i och för sig aldrig stoppat mig hittills. Är utbildat läkarsekreterare och jobbar nu som kanslist. Har skrivit mycket i skolan och gillar att skriva.

Som lite kuriosa kan jag nämna när vi hade uppsatts skrivningar i skolan. Då var lärarnas troliga reaktion (med tanke på deras trötta blickar och djupa suckar när jag lämnade in mitt alster): Lenas uppsats, färdig rättad; Olas uppsats, färdig rättad; Kajsas uppsatts, färdig rättad; Karins uppsatts, oj mer tid till rättning tack *suck*. Inte bara för alla felstavningar - de var många, utan för att uppsatserna var långa. Mina uppsatser kunde täcka mer än en halv skrivbok med tättskrivna sidor. Vi behövde aldrig begränsa oss till ett visst antal ord eller meningar, så jag tog förstås min chans och lät min kreativa sida ta över. Mina lärare genom åren sa aldrig till mig vad de tyckte om mina uppsatser, men till mina föräldrar sa de vad de tyckte. Intressant läsning med mycket stavfel. Jo, en gång gjorde en svenskalärare det på högstadiet, alltså talade om för mig direkt vad hon tyckte. Den gången hade jag skrivit om missbruk. När hon såg vad jag tänkte skriva om trodde hon först att jag hade tagit mig vatten över huvudet, men när hon läste det jag skrivit så tyckte hon om det. Fråga mig inte idag vad det var jag hade skrivit för det mins jag inte, men jag mins hennes reaktion.

Så tillbaka till det jag började med. Det kommer några korta eller längre skildringar av mina reseupplevelser.

Jag lägger ut några bilder jag tog i Kina när jag var där i september 2006.

Må så gott i väntan på sommaren :)




 

Hej!

I går, onsdag, var jag och lyssna på Göran Skytte. Denne skjutjärns journalist som har varit i hetluften i så många år. Det var ett naket, ärligt och uppriktigt föredrag om hur han hittade tillbaka till sin kristna tro. Språket är lättsamt och flyter bra. Kryddat med massor av humor och självdistans, men ändå värme. Att se den nu drygt 60 årige kända journalisten stå och så självutlämnande och ödmjukt berätta om sitt livs värsta down period är fascinerande. Speciellt när man mins honom från 80 och 90 talet då han var den självsäkre grävande journalisten- en pilspets som många yngre journalister såg upp till. Att få höra hur han ena dagen får stora journalistpris och ett tag därefter ligger i utslagen i den fina lägenheten i Skåne. Hur han sedan reser sig upp, ser vägen och börjar vacklande och sökande gå på den. Jag har googlat runt lite på nätet och läst ett par artiklar som han hade skrivit och jag fascineras av att han använder språket på samma sätt som en konstnär använder sina färger. Jag tänker absolut köpa hans bok "Omvänd" när jag får möjlighet. Även boken "Ett år med Jesus" som han har skrivit tillsammans med Bo Brander. Jag hoppas det inte kommer att dröja så länge innan jag kan göra det.

Mitt boktips är:
"Omvänd" av Göran skytte och "Ett år med Jesus" av Göran Skytte och Bo Barnder.

Lev väl

då skulle jag köpa, dibbedibbedo,
mig en lägenhet i sol.
Om jag hade pengar skulle jag under solen bo.
Äta vattenmilon, sjunga och le.

Om jag hade pengar, dibbedibbedo
skulle jag inte i Sverige bo
Om jag hade pengar skulle jag utan unna mig ett soligt bo,
med terass å strand å hav att se.

Missförstå mig nu inte. Jag älskar Sverige. Till internationella studenter som jag träffar i kyrkan prencenterar jag mig som svensk, svenk. Alltså helylle svensk om det nu finns något sådant. Jag älskar Sveriges hela fjällvärld, den är oerhört vacker. Jämtland med alla sina skogar och myrar med hjortron, och släktingar. Hälsingland med sina många sjöar, berg och skogar och som också har underbart fina sandstränder i medlehavsstandard, ända från Hudiksvall och upp mot Sundsvall, men även släktgården. Uppland som är som en enda stor slätt, där jag faktiskt bor med församling och vänner. Västergötland med alla sina fält och kultur byggder. Småland med sina skogar och stengärsgårdar och  o s v. Det går att fortsätta i oändlighet. Men klimatet, det kära klimatet, det är ett helt annat kapitel. Jag har inget emot årtidsväxlingarna som sådanna, men vintern tar kål på mig. Mina goa töser, de blev precenterade i mitt allra första inlägg, brukar skoja med mig. Titta mamma åker skidor inomhus! hehehe. Skall jag hämta rullatorn åt dig? *smile*. Inte blev det bättre sen min moster gick bort i höstas och mina föräldrar sparade hennes rullatorer för eventuellt kommande behov. Mamma skall jag be mormor ta med sig rullatorn när hon kommer nästa gång? *bigg smile*

Snälla människa bli inte upprör på mina döttrar. Jag vet att de älskar mig och jag älskar dem. Och deras skämt är mina också. Jag skojar mycket hellre om eländet än att tycka synd om mig själv och det är en del av min copingstrategi  för att klara värken. Jag är en sådan där SVB-kärring. Eller ett annat mindre vackert uttryck Fibro-kärring. Jag har m a o Fibromyalgi därför har jag svårt med svenska klimatet, och där av min längtan till varmare och soligare ställen.

Man skulle kunna ha en bostad te x på Kanarieholmarna som man bor i från november- maj med ett ev kort avbrott för jul och ny år. Satt och  surfade runt lite i gårkväll när jag upptäckte att det faktiskt snöade. Hade man typ så där ett par tre mille över och ett par tre tusen extra per månad att spendera så skulle det kunna gå. Ok, flygresa och liknande tillkommer ju. Drömma går ju och det kostar faktiskt ingen ting. Men det var frestande när man såg dessa varma soliga bilder med tropiska träd och buskar, soldränkta sandstränder och hav som glittrar i solljus. Men man får väl försöka skrapa ihop till en solsemester kanske till nästa år eller om ett par år.

Keep dreaming worm dreams, it is summertime soon :)

När jag var barn sjöng vi en sång till advent som gick så här: Vinden susar i advent och vårt första ljus blir tänt ://
Nu skulle jag vilja sjunga: Vinden susar i april och vi skakar och blir blå://.
Det är snålblåst och regn och rusk här i Uppsala idag. Ville inte åka iväg till jobbet därför att det var sådan snålblåst. Frös ända in i märgen. Jag stannade till vid kaffeterian halvägs till jobbet och tog en kopp kaffe för att piggna till och tina lite, men vad hjälpte det? Det fanns en annan sång jag sjöng i skolan när jag var barn. Det var "vart tog den stygga lilla loppan vägen". Nu vill jag sjunga "var tog det fina vädret vägen, ingen som vet ingen som vet...".

SMHI kanske har svaret, kolla in den här länken: http://www.smhi.se/cmp/jsp/polopoly.jsp?d=9223&a=25592&l=sv.
 
Ps. Du får kopiera länken och klistra in den i adressfältet för att det skall fungera. Ds.

                     Må så väder gott                         


                                 

I går 1 april, var det underbart vårväder. På förmiddagen innan jag gick till jobbet rensade jag dammen och gjorde i ordning runt den. Sopade undan lite på plattorna och nu var det bara kratta kvar tyckte jag. Men å vad skönt det var i solen. Nä, trädgårdsmöblerna vore trevligt att ha framme nu. Tänk om jag vågar ställa upp dem också. Mja lite för tidigt är det nog, tänkte jag, men väldigt frestande. Tänk att kunna gå ut och sätta sig och dricka förmiddagskaffet i trädgården i morgon. Det har ju varit så fint nu några dagar. Jag åkte till jobbet och funderade under tiden hur jag skulle göra. 

När jag kom hem så, nä, jag ställer ut möblerna bestämde jag mig för. Sagt och gjort. Sopade undan gamla löv lite bättre och plockade upp presenningspaketet med möblerna. Ställde i ordning möblerna och vek ihop pressningen. Satt en stund och njöt av vårvärmen och trädoften från mina fina möbler. Tittade på dammen och funderade över om jag skulle sätta på fontänen i den. Fontänen fick vänta. Jag gick in. Klockan var ju ändå rätt mycket och jag hade sovit dåligt i några nätter. Men innan jag gick i säng satt jag och surra lite med Monc som var här och hon berättade om ett aprilskämt på stan. Någon hade delat ut lappar om att systemet hade rea. Reapriset skulle man få när man kom fram till kassan. Budskapet hade fallit i god jord. Många ville ha rea spriten. Tillslut hade man fått sätta upp lappar i entrén till systemet om att det hela var ett aprilskämt. Hehehe, tänkte jag. Glad att jag aldrig går till det apoteket. 

Ok. Efter en mycket god nattsömn vaknar jag av att det inte är så soligt ute. DET REGNAR. Eeee, vart tog värmen vägen? Tittar i tidningen och upptäcker att prognosen inte ser bättre ut de närmaste dagarna. Urk, det var inte vad jag hade väntat mig. Hade väl räknat med lite bakslag, men inte så fort. Tur att jag inte la undan presenningen utan att den ligger nära tillhands.