Kommer in i kyrkan. Korstecken en bugning. Hej Pappa Gud! Det är bara jag, din dotter. Jag har en otrolig förmåga att springa bort men - nu är jag här. Dessa dagar finns det ingen möjlighet att fly undan. Jag är här.

Jag bekänner inför dig helige Gud att jag… detta är min synd, min stora synd… Syndabekännelsen ord. Det var därför han var tvungen att lida – för mig. Jag förstår det inte, att han gjorde det för mig, men ändå är det sant.


Mässan fortsätter. Jag känner igen det mesta från Ansgar. Inga konstigheter, inget jag reagerar negativt på. Jag följer med så gott jag kan. Vissa sånger är på latin och där förstår jag inte något mer än typ cum eller et som finns med i den medicinska terminologin. Och jag mins knappt betydelsen av de orden heller. Så länge sedan var det jag höll på med medicinskterminologi. Vi kommer fram till nattvarden. Alla går fram i rad och tar emot sakramentet. Jag lägger höger hand mot vänster axel och tar emot välsignelsen. En dag, jag hoppas i en nära framtid, kan vi i gemenskap och samförstånd gå fram till nattvarden både katoliker och protestanter - tillsammans.