Ja, då är det väl dags att fortsätta berätta om resan till Sri Lanka så här lite mer än 1 år sedan jag kom hem. Idag snöar det i Uppsala. Rena rama plaskvädret. Tö + snö = blask. Det är en addition som jag tror att de flesta känner igen. Då kan det vara skönt att få drömma sig bort till värme, sol, underbara sandstränder och snorkling.

Trötta kom vi till fram till Negembo. En 20 minuters busstur bort från Flygplatsen. Skönt att det inte var längre till hotellet. Infrastrukturen på Sri Lanka är inte av svensk standard. Vart man än ska är det krypfart. Bilar och folk över allt. När man går över en gata får man se upp så man inte blir påkörd. Här krävs det att man har skinn på näsan och stort mod för att gå över gatan, man tar sig inte över annars. Trafikregler, Vad är det? På slutet av resan hade man lärt sig detta ganska bra, men det gällde ändå att ha koll på vad som hände. Det kunde annars lätt bli att man blev påkörd av någon taxi, tucktuck , buss, vanlig bil eller något annat fordon, speciellt med tanke på att Sri Lanka har vänstertrafik. När man skulle gå över en gata tittade man konstant åt fel håll först. Det hade lätt kunnat bli en olycka bara för den skull.

Negembo är en förstad till Colombo, vad man nu kan kalla en förstad. Det är så tättbefolkat att städer och byar nästan är helt samman smälta och på de flesta ställen är det också så. Vi tog in på Paradis beach Hotel. Utifrån gatan såg det inte mycket ut för världen. Rena skyffet om man dömde enbart på gatuentrén. Men innanför var det en helt annan värld. Fint och välordnat hotell i mellanpris klassen. Beläget på stranden. Bara att gå ut från hotellet och ned på stranden och ut i Idiska oceanen. Underbart! Vi fick några dagar på oss att ställa om kropparna till Singalesisk tid, vilket är 4-5 timmar före oss. Dessutom var vi dödströtta efter många, många timmars resande och behövde vila för att orka med allt vi skulle få vara med om resten av resan.

Här fick vi för första gången möta den Singalesiska maten mer på riktigt. Visst fick vi del av den på flyget men den var inte ens i närheten av den smakupplevelse vi fick under resten av resan. Mycket var för starkt för mina smaklökar men det fanns också mycket som jag klarade. Även om det var för starkt för mig var det ändå inte en oäven smak. Vi fick mycket curies (grytor) med många härliga smaker. Jag prövade allt jag kunde äta, men i små munsbitar om det skulle vara för starkt. Det fanns alltid något att välja även för mig som glutenintolerant och fanns det inget, kunde det lätt ordnas fram alternativ. Jag hade tagit med tre-fyra paket med glutenfritt knäckebröd och när jag åkte hem hade de varit slut i några dagar. På sista hotellet som vi bodde på innan vi åkte hem var i Kosgoda. Där var det en servitör som undrade vad det var för bröd jag åt. Jag tror att han aldrig hade sett knäckebröd förut. Det mesta brödet gick åt vid frukostarna som annars bestod av mycket frukt som ananas, bananer, mango och … . Allt smakade underbart. Kaffet var en historia för sig. Det var så blaskigt så det liknade mest färgat diskvatten. Du kan bara föreställa dig hur det kändes när vi kom till Fridsro och någon, jag tror att det var en svensk volontär, bjöd på svenskt bryggkaffe. Det var rena drömmen. Åker du till Sri Lanka, se då till att ha svenskt kaffe med dig. Annars kommer du att få akut hemlängtan och starkt kaffesug efter svenskt kaffe.




Den blå byggnaden som skymtar fram vid träden på höger sida på kortet är hotellet.


Hotellets bar och pool.


Idiska oceanen bilden är taget från hotellrumets balkong.


Fiskebåtar


Min glutenfria dessert. Brandyflamberade fruktspett med gellow Mums


Det här åt de andra. Flamberade fruktspett med en sorts pankaka, chokladsås och gellow



Här är vi på väg mot Kendy och Fridsro.


Från bussens fönster.