Morfin

är en gudagåva till alla nyopererade. Utan det hade hela tillställningen varit outhärdlig.

Operationen gick väldigt bra. Vet inte när jag kom till uppvaket men jag vet vad klockan var när jag började bli medveten vad som hände runt mig, framför allt med mig. Jag stod först på operationslistan. Var förvånansvärt lugn och helt utan nervositet. Jag fick gå ner till op själv och hjälpa till och styra min säng. Satt i väntsalen på dagoperationen några minuter innan jag fick gå in i operationsalen och klättra upp på operationsbordet. Efter det gick det ganska fort. Från det att de hade satt droppinfart tills jag fick andas i masken gick det bara någon minut eller två. Det sista jag mins var att ögonen började flacka och sedan vet jag inte mer förr än jag vaknade på uppvaket och blev medveten vid 10-tiden, ca 3 timmar från det jag sövdes.

 

Uppvaknandet var inte så skönt då jag hade väldigt ont. Men efter att fåt en hel del Morfin mådde jag ganska bra. Tagen var jag, konstigt vore det annars, men hade inte ont. Jag fick ligga där och lura. Var väldigt trött. Besvärligt blev det efter ett par timmar då jag behövde på toa. Jag ville inte ha bäcken utan ville till toaletten. En sköterska rullade sängen dit och hjälpte mig in. Sedan upptäckte jag något som jag inte trodde skulle kunna hända. Jag visste inte hur man gör när man kissar!!! Satt och luta mig åt alla håll och kanter för att hitta rätt muskler. Det kom någon droppe nu och en då, men jag fick tillslut göra vad jag behövde. Det tog något dygn innan det fungerade utan att jag behövde tänka på det.

 

När jag var tillbaka på avdelningen vid två-tiden gav jag mig den på att ta mig upp ur sängen, annars hade sjukgymnasten kommit och tvingat mig upp och jag tyckte det var bättre frivilligt än med tvång. Det är nödvändigt  och komma upp fort för att undvika blodproppar.

Första dygnet fick jag vara fastande. Hade glycosdropp för att att inte må dåligt. Dagen efter fick  jag börja med vatten på förmiddagen och soppa på eftermiddag och kväll. Igår fick jag äta mat för första gången på en månad och då hade jag ingen matlust. Det tog tvärstopp efter knappt halva portionen.

 

Jag kom hem igår från sjukhuset. Fick sjukresa hem till dörren. Det kändes lite märkligt att vara hemma så snart men samtidigt var det otroligt skönt. Tänk bara att en så enkel sak att få ligga i sin egen säng. Det finns bara ett ord för det - LJUVLIGT. Jag är fortfarande väldigt trött och tagen. Har svårt att röra mig då jag fortfarande har ont men jag behöver inget Morfin utan det går bra med Alvedon.

 

Nu skall jag vila mig en stund innan det är dags att försöka få i mig lite lunch. Jag äter på klockan, inte för att jag är sugen eller hungrig.

Må gott

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0