Jag är skapelse troende. Det vill jag poängtera på en gång. Men, jag tycker ändå att det lite spännande med experimenten man just nu håller på med i en partikelaccelerator man har byggt utanför Geneve i Schweiz för att kunna se vad som hände strax efter big bang. Ett experiment är genomfört med ett mycket gott resultat, nu hoppas man göra ett till i dag och låta partikeln fara i motsatta riktning om jag har förstått rätt. I första försöket skickade man iväg partikeln medsols, nu täner man göra samma sak motsols.  Många har haft domedags profetior om de här experimenten och haft farhågor att jorden skulle gå under p g a att man skulle få mycket små men oerhört farliga svarta hål - samma typ som finns i rymden som drar in allt materia in i sig. Men jag har känt lugn. Riktigt så långt har jag svårt att tro att människans förmåga och kunskap har kommit. Och dessutom har förmodligen forskarna större självbevarelsedrift än så.

Detta är människan i ett nötskal. Att få veta hur gick det till. Eller som Maria frågade ängeln vid bebådelsen, hur skall det gå till? Det har alltid varit människans fråga. Att vilja veta och ha förmågan att ta reda på saker. När Gud kom med språkförbistringen, när människorna byggde babelstorn, så sa Gud att "här efter finns det inget som är omöjligt för dem (människan) vad de än besluter sig för" (1 Mos 11:6). Det betyder inte att allt är bra men många saker kan komma mänskligheten till godo, sedan får man sålla en hel del då det finns saker som är både oetiska och direkt omänskliga och även i orätta händer en direkt fara för mänskor.

Nu skall jag fortsätta följa detta event vidare och försöka plugga lite glosor innan jag går till jobbet i eftermiddag.

Må gott