Det finns många olika aprilskämt. Ett stående är aprilvädret. Det kan vara snöstorm och sommarvärme eller som idag, regn och grått. Allt ryms i april. Ett annat mindre roligt "aprilskämt" är det brev jag fick från Försäkringskassan i förra veckan. "Det finns en chans att du inte kommer vara sjuk resten av livet" var domen, därför fick jag inte full sjukersättning. Vad jag förstår får jag behålla den sjukersättning jag redan har men jag får inte 100 %. En liten chans att bli frisk?! Vad är den 1/100 eller 1000 eller millipromille eller... Det finns några få fall där fibro-patienter har blivit bra men det vanliga är att de inte blir det. Åtminstone har jag inte hört talas om så många som har blivit det. Snarare åt andra hållet. Som i mitt fall. Där man blir sämre och sämre. Jag får ringa FK på måndag och prata med dem om hur jag skall gå vidare efter detta beskedet. Ingen idé att göra det under påslovet som har varit denna vecka.

Under påsken var det många spännande gudstjänster på Ansgar. Allt från palmsöndagens procession med "palmblad" a la sälgkvistar till gravläggnings vesper och uppståndelse mässan och jag vet inte allt. ett roligt litet klipp från alla gudstjänster var onsdagens mässa med fotatvagning. Jo, du läser rätt, fotatvagning... Prästen, Bo Brander 2 meter över havet, böjer sig ned och tvättar våra fötter mitt under gudstjänsten. Inte på alla, det skulle ha tagit för lång tid och ryggen hade nog gått av på honom på kuppen. Nä, han hade valt ut några "offer" som representerar de olika generationer och vi fick sätta oss på första bänken tills det var dags. En väninna satte sig bakom mig när hon kom till mässan och hon undrade i sitt stilla sinne om jag inte hade tappat förståndet när jag helt plötsligt tar av mig skor och strumpor mitt under mässan. Hon hade inte en aning om vad som skulle hända. Jag var åtminstone LITE insatt i alla fall :D.

Jag skulle kunna berätta så mycket mer om alla gudstjänster och mässor men får nog göra det en annan gång. Jag var för en stund sedan ut i trädgården och tog lite bilder på krokusarna som har börjat blomma jag lägger upp ett par av de bästa bilderna (som inte blev så himla bra de heller :S)

Må gott

Vi är nu mitt inne i kyrkoårets stora fasta. Det man kanske tänker på mest är fastan från mat och dryck, men det är kanske inte den fastan som vi stressade nutidsmänniskor behöver. Det är nog snarare fastan från att ständigt vara online. Online på mailen, msn, skype, mobilen, bloggandet, nyheterna o.s.v. Att våga stänga av datorn och vara offline ett tag kan vara utmanande. Ställa sig i medietystnaden och t om våga sätta sig inne i en kyrka i stillheten. Där har vi utmaningen i fastan för nutidsmänniskan.

Själv har jag tagit fasta från stora delar av internet. Inte för att jag är super religiös. Ok, jag är väl mer religiös än en hedning som aldrig går i kyrkan och vägrar ha vördnad för det som är heligt, men kanske mindre än en överhettad frikyrkotant. Religiös förresten?! FEL begrepp. Gud hjälpe mig från att jag blir religiös. Troende, JA, men religiös – God help my soul om jag blir en dömande religiös människa som kommer med lagboken i högsta hugg men själv saknar den nåd och kärlek som Gud vill ge, men jag tror ni förstår vad jag menar med begreppet religiös.

Jag har tagit ledigt från facebook, bloggar betydligt mindre, svarar enbart på de mest viktiga mailen, läser mindre antal tidningar och bloggar på nätet och dessutom inte varje dag och sätter bara på datorn när det är absolut nödvändigt för skolarbetet eller har någon räkning som skall betalas. Denna typ av fasta skulle fler kanske behöva göra. Jag tror att många som får utbrändhetssyndrom är överhettade i hjärnan därför att de aldrig kan koppla av från mediebruset. Måstet att ständigt vara uppkopplade vare sig det är på jobbet eller på fritiden kan vara fruktansvärt stressande även om man inte känner av det när man står mitt i det förrän man sitter klistrad i den berömda väggen. Att våga stänga av datorn och “glömma” mobilen hemma någon dag ibland skulle därför vara hälsofrämjande för alla.

Vi borde införa en internet- och mobilfri dag om året för vår hälsas skull. Kanske to m skapa kurser i hur vi stänger av mobilen och låter datorn vara. Det verkar som om det är rätt många som inte vet hur man gör. Vi kanske snart behöver avgiftningskliniker för dem som är beroende av internet och mobiltelefoner. Det finns redan för spelberoende och sedan gammalt för drogberoende, men internet verkar ha blivit den nya drogen. Raljerar jag inte nu? Tyvärr inte.

Må gott

 
Mörk och otydlig? Då skulle ni ha sett de andra bilderna ;)

Satt och läste Skyttes kolumn i SvD. Om knappt en månad blir han pensionär. Men från att ha kört i 110 knyck lägger han in en högre växel och accelererar till 160 i samband med pensioneringen. Skytte kan tänka sig att engagera sig politiskt och bli riksdagsman när han blir runt 70, bara så där som en gräddtårta på livets smörgåsbord.  Jag fattar det inte!! Vad är det med dessa 40-talister? Vad är det de har som vi 60-talister INTE har?

I december 2008 satt min äldsta dotter, som är 80-talist, och tittade på Ophra. Det handlade om Cher som är just 40-talist. Min dotter fattade inte hur hon orkade hålla ett så högt tempo som hon gjorde. Själv undviker jag titta på Skyttes reseschema som finns på hans hemsida. Jag får nämligen stressymptom. Hjärtklappning, andnöd och tecken på begynnande hjärtinfarkt. Jag skulle själv inte fixa ett så högt tempo.

Min kära mor som är född 35 är så aktiv, så när jag ringer är hon på sammanträde än i Bollnäs, än i Gävle eller någon annan stans. Det är diverse föreningar, kyrkokören, Gidioniterna osv. Ovan på det hela JOBBAR hon också. Någon dag i veckan är hon på någon vårdcentral och vaccinerar folk. Hon är nämligen distriktsköterska, åtminstone har hon varit det. Dags för pensionering? Jamen det är jag ju! Hur skulle jag annars ha tid att göra allt detta? Det är bara det att när hon jobbade gjorde hon även allt detta plus jobbet . Var i hela friden får alla dessa ”gamlingar” sin energi ifrån? Kan någon tala om det för mig för jag skulle verkligen behöva den. Varför fick de all denna förmåga och energi men inte vi? Det är ungefär som om all ork hamnade i 40-talist generationen och lät oss efterkommande bli utan. Det finns bara ett ord för detta.

ORÄTTVIST!!


                                                  

Ja vad händer? Engelskan började i går. Inga vuxna “småbarn” verkar finnas i den här gruppen. SKÖNT!!! De var tre stycken som gick förra terminen som förstörde för resten av gruppen. Hade det gått skulle jag ha slängt ut dem från kursen så vi andra fick studie ro. Nu har jag däremot hittat några gamla bekanta sedan de tidigare terminerna och det är kul. Bland annat går en väninna i gruppen och det är lite extra trevligt.

Den 22 januari åker jag till Stockholm och skall träffa en gammal väninna från mina ungdomsår. Det skall bli underbart roligt att se henne igen efter alla dessa år. Det är alltid lika roligt att träffa gamla vänner från förr och försöka fånga upp tiden och se vad som har hänt under alla år man inte träffades. Det blir en lunch på stan sedan får vi se vad som händer efter det. Det var lite om min närmaste framtid. Sedan har Monica planer för henne och mig ett dygn i februari, men det får vi nog återkomma till om det går att genomföra det.

Ni får ha det så bra så skall jag hålla er uppdaterad med framgångar och bakslag i engelskan.

I sin släde som renar drar har han farit genom stad och nejd. Med kronbesmyckat huvud, uppsträckt spira och pälsbeklädd mantel har kylan runt honom rykt.

Isiga vindar har han format genom sin andes dräkt och snö har fallit från hans stora skägg. Isen har gnytt under slädens tyngd. Fåglar har tystnat mitt i sin flykt.

Var människa har smakat hans kalla andedräkt. Ingen har kunnat för kylan sig gömma. Ej vantar, mössor och dun har räckt. Kylan har slagit var hus och koja med en knäpp.

O, om våren ville komma och tina var frusen själ. Fåglar som sjunger och trädens grönska, det är vår längtan. Och få kung Bore förvisad av vårens vandringskäpp.

Jag har ingen dräpande rubrik till årets första inlägg. När jag kikade runt på lite olika bloggar såg jag att flera hade någon sorts summering av det gamla året och förhoppningar inför det nya med någon sorts framtids prognos. Skall man göra så?

Nja, det låter inte riktigt jag. Men ok. En liiiten summering kan du väl få då. Plugg, plugg, plugg, sommarlov, plugg, plugg, plugg, ny kyrka, plugg, låångt jullov med en början några veckor för tidigt. Nu börjar en ny termin den 11 januari med plugg. Nytt år och nya möjligheter. Så har det sett ut och så kommer det se ut. Sedan lite mer utförligt framtidsprognos går det inte att ge. Vad det nya året kommer innehålla och innebära får “siarna” försöka hålla på att spana i sina kulor efter. Jag säger bara “den som lever får se”.

Det blev inget dräpande inlägg heller men det är som sagt det första inlägget för i år.

Ha ett spännande och bra 2010

Må gott

Fy vad jag längtar efter sommaren. Nu é ré för kallt och kallare skall det visst bli. *burr*

är kul. Alltså Wii är kul.

Monica har köpt ett Wii-spel. I gårkväll spelade vi både bowling och golf. Vi glömde bort tiden så klockan var halv ett innan jag kom i säng. Jag som är så kvällstrött av mig. Men oj vilken träning det är. I dag på morgonen spelade jag och Ida några omgångar bowling. Jag blev inte svettig men varm. Det är ju motion, kul sådan. Monica frågade mig om jag skulle använda träningsprogrammet med stepup-brädan om hon köpte den. Hon tänker på sin lilla mamma som behöver träna både för viktens- och fibrons skull. Jag drog på svaret. Jag skulle önska att jag gjorde det men är inte säker på att det skulle bli en grej jag skulle göra i långa loppet. Kanske i början, men sedan är jag rädd att motivationen, inspirationen och överlåtelsen skulle brista. Men behovet är skriande. Man kan bara hoppas att jag utför den motionsformen om det nu blir så att hon köper den. Annars är ju bowling rätt kul åtminstone om man är ett par spelare.

Motionera rätt, motionera wii!! ;)

Må gott

Ps.Bilden är länkad till Wii.

Nu blir det nog inget mer inlägg före jul så jag passar på att lägga upp ett julkort från mig. Jag hoppas att du får en trevlig och fin jul. Glöm inte bort varför vi firar jul bland alla ljus, paket, tomtar och julmat. Lukas kapitel 2 är en bra läsning på julafton.


Må gott i jul och var rädda om varandra.

Skytte skriver om att Sahlin har besökt Trollhättan och SAAB krisen. Det kan man ju ha rätt mycket åsikter om. Jag kan se hur hon som en smilfink går runt bland de blivande arbetslösa och klappar dem på huvudet och ber om deras röster. “Rösta på oss så får ni arbete, vi står på de svagas sida tills vi har er röst. Absolut."  

Går nu SAAB i graven kommer det förstås att svida i min hjärta. SAAB har ju varit en del av min uppväxt. Vem har inte åkt en vrålande SAAB någon gång i sin ungdom? Nu håller jag inte före att man skall ge konstgjord andning till en industri som inte har en chans att överleva. Det är bättre att att satsa de pengarna till att stimulera nya industrier och kanske andra typer av jobb än att ge konstgjord andning till en industri som ändå inte kan överleva. Men hur det skall gå till är jag rädd för att de lärde och politiker kommer tvista om tills läget är försent.

Jag brukar ändra texten på den gamla söndagsskolesången “Jesus älskar alla barnen” När man kommer till “röd å vit å svart gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.” Då sjunger jag “Röd å grön å blå gör det samma har jag sett. Bara Jesus älskar fattig pensionär.” För det är så det är, var och en är sin framtids lyckas smed och har man inte styrkan, orken eller hälsan att vara sin egen smed så finns bara hoppet till sin skapare och Gud kvar.

Sköt om er och var rädd om varandra

Ps. Efter varje kolumn Skytte skriver så står det “Göran Skytte är författare och fri skribent” Nu är jag ju dyslektiker och under rätt lång tid läste jag “Göran Skytte är fortfarande fri skribent” Vi får väl hoppas att han fortsätter med det det. ;)

Jaha. Då har det gått lite för länge igen. Men nu är det för att internet har legat nere ett tag.  

Precis hemkommen från julbord med jobbet sitter jag här och brottas med min mage som känns som en uppblåst väderballong. Innehållet gungar vid struphuvudet någon stans och blodtrycket skjuter kaskader genom huvudet. Det enda som hjälper nu är att avsluta dagen och försöka sova sig igenom det värsta och hoppas på nytt liv i morgon. Av den anledningen försöker jag inte åstadkomma något bättre inlägg idag utan hoppas mer på framtiden.

Må gott, själv håller jag på att vakna ur en köttkoma.

Jag är emellanåt urdålig på att uppdatera bloggarna. Kanske inte riktigt lika dålig som Erik men ändå ;).

Vad har hänt sedan sist? hmm, jo. Mässor har jag varit på, och det är bra sådana. Tisdagarnas bibelstudier har varit kanon. Efter dem är det konte…, usch jag måste kolla stavningen, completorium, så skall det heta. Bra med klippa och klistra så att blir det rätt ;P Men i alla fall. Det är en underbar avslutning på tisdagarna. Så skönt och vilsamt. Det blir så lätt att somna när jag äntligen kommer hem och kan lägga mig. Onsdagsmässan är också ett sådant tillfälle. Jag älskar det. Gårdagens mässa var kanon. En underbar predikan om att förvalta sitt pund = sina förmågor, kunskaper och erfarenheter man har. Och ovanpå detta nattvard. I love it.

Vad kan jag berätta mer? Engelskan går inte så bra. Det har varit för mycket den här terminen. Först astma i närmare en månad innan jag kunde andas någorlunda normalt. Sedan eksemet som blossade upp och inte lät mig sova på nätterna och sedan den vanliga värken som gör att jag inte kommer iväg på kursen nu och då. Allt detta har gjort att jag har missat för mycket. Bara det att vara sjuk under en månad gör massor. Jag orkade inte öppna böckerna en gång och det är ingen hitt. Visst gick det bra på första skrivningen ändå, men andra gick inte så bra. Det som är bra är att jag inte behöver ha bråttom. Jag kan, som nu, göra om en kurs om det inte går bra.

Detta med att studera är rätt roligt. Jag har redan börjat fundera på vilket ämne jag skall ta här näst. Filosofi hade inte varit fel, men det finns inte på kursutbudet på komvux. Men det finns andra ämnen som är intressanta och som också skulle vara kul att läsa. Mmm, kurskatalogen är ett riktigt smörgåsbord att läsa. Vi får se om och hur mycket jag orkar med. Men jag har en regel. Inte mer än ett ämne i taget, annars blir det to much för lilla mig. Men allra först skall jag göra färdigt engelskan, både A och B kursen hade jag tänkt. Sedan får jag se vad som händer. Framtiden är som ett blankt papper. Just nu sitter jag och funderar på vad jag skall fylla det med. Men det är intressant och roligt, inte skrämmande.

Må gott

Löven har fallit, tomatplantorna vissnat ned, rosenknopparna har frusit, de sista björnbären som inte han mogna har ruttnat på gren eller blivit frystorkad. Borde gå ut och kratta löven över rabatter och lägga löv i urnor för att skydda känsliga perenner mot vinterkylan. Jag borde ta in trädgårdsmöblerna och göra rent på plattorna inför våren. Jag borde byta ut trasiga lampor i ljuskedjan inför julen.

Men vad gör jag? Jag sitter här vid datorn och gör massa andra saker, som att blogga till exempel. Sitter och tänker på hårdplugga inför nationella provet även om jag har bestämt mig för att göra om den här kursen. Suttit och gjort halsband och örhängen på löpande band istället för att göra alla måsten. Men någon gång måste man göra alla måsten så det är väl bäst att jag sätter lite fart nu.

Må gott

Hm, jag tror att jag har snöat in mig på detta med mässor, vesper, rökelse och liknande. Men å andra sidan finns det ju sämre saker att snöa in sig på. I går var jag på onsdagsmässa på Sankt Ansgar. Första onsdagen i månaden har de förbön för sjuka. De smörjs med olja och ett förbönsteam finns tillgängligt för lite mer förbön om så önskas. Efter det nattvard. Det var en underbar stund. En onsdagsmässa är lightversion av en söndagsmässa som någon sa efteråt. Bra beskrivning tycker jag. Det är mycket frikyrkligt blandat med högkyrkligt i en salig balanserad blandning. Underbart.

Må gott

Rökelse

Symbol på:

1. De heligas böner som stiger upp till himlen.

2. Guds närvaro

3. Offer till Gud

ps. Jag hoppas att Fader Bo rättar mig om jag har fel ;)

 Jag ha för mig att rökelsekaret på Sankt Ansgar är finare.

Nu skall jag redovisa om jag gjorde min läxa igår.

Jo, jag köpte anteckningspapper till filofaxen. Rosa och blå blev det. Och jag köpte en bok på engelska som jag skall redovisa på engelskan. Det blev A Farewell to Arms av Ernest Hemingway (Trotts att Erik tyckte att Hemingway är tråkig, jag hoppas att de böcker du har lånat av mig inte är lika tråkiga. Hur går det föresten med den läsningen?) av någon anledning hade jag föredragit Den gamle och havet. Men den fanns inte inne. Nu får vi se vad jag tycker om den här boken, har aldrig gett mig på de stora författarna förut. Den mest kända jag har läst är C S Lewis böcker om Narnia. Den bok jag köpte hade på litteraturlistan två stjärnor vilket betyder att den är svår. Nu återstår det att se om den är för svår för mig  att läsa.

När jag hade köpt vad jag skulle. Gick jag och satte mig på Wene's Cofee med en kopp Rooibos te och en choklad boll, för att montera in anteckningsbladen. Sedan satt jag och tittade på människor medan jag drack mitt te. När jag skulle gå träffade jag på Gunnar. En pigg herre på 88 år med ett rätt osande språk. Men vi hade en trevlig pratstund där på kaféet fram tills man i högtalarna talade om att gallerian stängde. På 45 min avhandlade vi allt från pensionärernas situation till invandrings problem. Det kan man kalla speedsamtal. Gunnar hittar du hit till bloggen så var det ett trevligt samtal vi hade.

 
Må gott alla - och läs en bok:)

Hur många skribenter är det som har kommit på ett bra ämne att skriva om när man är på språng? eller att man har fått några meningar att börja med som sedan hade kunnat utvecklas till något bra och sedan, när man kommer hem och sätter sig vid datorn, är det helt bortfluget. Man mins det helt enkelt inte, pust väck. Hjärnkontoret är helt renspolat och blank polerat. Det finns ingenting där. Man sitter bara och stirrar med tom blick rakt in i skärmen och undrar vad det var som hände.

De händer mig konstant. Jag borde ha en liten skrivbok och penna i väskan som jag kan skriva ned sakerna på en gång när det kommer. Sedan kan jag välja och vraka bland en massa ämnen, händelser och tankar att skriva om. Det vore väl nice. Men hur disciplinerad är jag? Noll och inget. Jag tänker "det skall jag komma ihåg" eller "det vill jag skriva om" men när jag skall skriva är det lika bortblåst som dammkorn i en höststorm.

Det borde vara enkelt för mig att kunna anteckna i och med att jag har filofax. Allt jag behöver göra är att köpa fler anteckningssidor, som jag låter bli att fylla med en massa annat klotter. Kanske jag borde göra det nu på en gång. Jag behöver också köpa eller låna en bok på engelska som skall redovisas ganska snart efter höstlovet. Redovisningen skall ske både muntligt och skriftligt, så det är dags att sätta fart om jag skall hinna det. Har tänkt mig någon bok av Hemingway. Har inte läst någon bok av honom så det kan vara dags nu, eller vad tycker du?

 
Må gott