Det känns mer som sent aprilväder än januariväder. Men vad gör det?! För mig kan det gärna fortsätta. Är ingen vintermänniska. Visst kan det vara trevligt att sitta inne och titta ut på snön som skimrar i blått, vitt och silver i solens eller månens sken, eller knarret under skorna i vinterkylan. Då sitter jag gärna i en stuga med vedspis och kamin samt med en feel good bok i handen. Men det räcker med en kort vinter och då gärna under jul och mellandagarna. Sedan får vintern vara över för min del. 

Jag tror det var i mellandagar jag läste i DN om att renarna hade svårt att förstå sig på om det var vinter eller vår. De uppträdde förvirrat och sticker iväg åt fel håll och gör av med sin energi på fel sätt därför att renarna är påverkade av klimatförändringarna. Renarna behöver långtid för att kunna anpassa sig till ett nytt klimat. Det är ju förstås tråkigt och något man skall ta på alvar. Men jag är manpassningsbar och har lätt för förändringar speciellt om vintern blir mer lik vår och sommar, så länge sommaren får vara sommar.

Nyårslöften har jag sedan länge skippat. Vill inte lova, varken mig själv eller andra, något jag inte vet om jag kommer kunna hålla. Brutna löften är något av det tråkigaste som finns. Däremot kan man ha ambitioner att nå upp till olika mål. Sedan får tiden utvisa om man har uppnått målen. En ambition jag har för de närmaste månaderna är att åka till Los Angeles för en eller ett par veckor för att hälsa på min äldsta dotter som är där på ett år. USA låg inte direkt högst upp på min önskelista för resmål, snarast fanns det längst ner om det över huvud taget fanns med på listan. LA och USA gled snabbt högst upp i listan, som en oväntad bubblare, i samma stund min dotter mycket oväntat drog iväg till USA. 

Vad som händer sedan får tiden utvisa. Som sagt är man anpassningsbar kan allting hända ;)

God fortsättning!

Lite vinterbilder från Vattlång november 2016.