Syndakatalogens dom

Med samma dom som du dömer andra skall du själv bli dömd.

 

Så kan du inte göra. Du är ju kristen. Syndakatalogens hårda bud dunkar hårt på huvudet. Den som slår är en med syster, med broder. Moralens hårda bud skall hållas uppe till varje pris. Ett sken av Gudsfruktan måste visas. Ingen svaghet, inga misstag får begås. De yttre attributen är viktigare än de inre.

 

Dömd. Lagen. Måste hållas till varje pris. Förlåt, vädjar till nåden. Vilken nåd? Du syndar mot nåden när du syndar. Konsekvenser, ingen barmhärtighet. Lagen ÄR barmhärtig. Men… jag förstår inte. Var är kärleken? Gud är kärlek! Men jag förstår inte!!! Om lagen är barmhärtighet och man försyndar sig mot nåden när man ber om nåd hur kan då Gud vara kärlek? Därför att han SÄGER att han är kärlek. Men är inte kärlek handling? Var är kärleken i det här. Lagen är nåd. Tänk om alla syndar och ber om nåd hela tiden. Det blir oordning och alla springer sin egen syndens väg. Nej, Lagen är nåd. Håll lagens alla bud och du får nåd.


Vad är sanning? Jesus är sanningen. Men alla lögner, de måste ju avslöjas. Du får söka sannigen i Jesus. Men det min medbroder, min medsyster säger och gör är lögn. Du får söka sanningen i honom, Jesus. Men Jesus har ju inte ljugit. Det är min medsyster, min medbroder som har gjort det. Jesus är sanningen. Så lögnerna skall inte avslöjas? Eller man skall inte ta reda på vad som är sanning och lögn i den här situationen? Jesus är sanningen. Det är det enda som räknas. Så det jag upplever är inte relevant? Du måste få nya erfarenheter och upplevelser. 


Dömd, dömd, dömd.

Vem dömer mig?

Vem dömer dig?

Vem har rätt att döma?

Jesus säger du, men han sa: Inte heller jag dömer dig.

Han skall döma.

Men det är inte förr än han kommer tillbaka.

Han dömer. Och det blir rättvis dom.

Det tror jag säkert.

Men varför dömer du mig?




http://grejsar.blogg.se/2008/june/kallt-i-dammen.html


Kloster

Jag skall gå i kloster - i fem dagar. Nä, jag tänker inte bli nunna, men jag skall åka till ett kloster för att hämta andan lite. När jag berättade det här för en bekant blev frågan om jag skulle åka till typ Italien eller något annat land i Sydeuropa men det skall jag inte heller, även om det hade varit trevligt. Det finns kloster i Sverige också och jag skall åka till ett kloster lite söder om Vadstena. Det har väl varit bestämt någon månad men nu har jag bokat bussbiljett dit och det är bara 2 veckor kvar tills jag åker. Och helt plötsligt har planerna blivit verkliga för mig. Innan har det känts lite luddigt och långt bort i tiden, men nu... Det börjar bli dags att tänka på att tvätta och räkna ut vad jag skall ha med mig o s v. Och nervositeten sitter någonstans i magtrakten. Har aldrig varit på kloster förut och vet inte rikligt vad det innebär men jag ser samtidigt fram emot det.

När min syster första gången fick höra om mina planer så undrade hon halvt på skämt om jag skulle bli nunna för hon hade inte blivit förvånad om det var så. Men jag är nog inte den typen av människa att kunna leva på det sättet. Men ett besök så här som gäst... det kommer nog att passa mig ganska bra.

Det hela började med att min präst stod och pratade med några vänner i samlingssalen efter en av påskmässorna. Han och hans fru skulle åka till samma kloster som jag nu skall till efter sista påskmässan på måndagen. Och det var det han stod och pratade med sina vänner om. Bosse var glad och full av förväntan inför sin ledighet med Ingrid på klostret. Helt plötsligt utan förvarning vänder han sig till mig och säger åt mig att han tycker att jag också borde åka någon gång. Jag bara stutsar till och tittar på honom som han kom från yttre rymden eller trakterna där omkring. Visst hade tanken passerat mitt sinne långt tidigare men hade slagit den ur hågen då jag antog att det skulle bli för dyrt. Bosse presenterade en lösning lite snabbt och sedan sa vi inget mer om det den gången. Men när Bosse och Ingrid kom hem från sin ledighet fanns ett litet mail väntades i Bosses inkorg från mig. Jag hade bestämt mig och så har det nu blivit.

Hur det var på klostret och vad jag gjorde kan jag återkomma till när jag varit där. Nu skall jag äta lite lunch och sedan bege mig till jobbet.

Må gott


Sjung om studentens lyckliga dar...

För hon har tagit studenten, för hon har tagit studenten, för hon har tagit studeeenteeeeeen! Hurra vad hon är braaa!

Ida har avverkat alla skolår och avslutade det hela med studentfest i fredags. Nu sitter jag här och undrar - Var tog alla åren vägen? Det har gått så fort mellan den lilla tjejen på studentskylten och den unga damen som håller i studentskylten. Det enda som skiljer dem åt är tiden.



 

*Suck* Är det jag som håller på att bli gammal?

RSS 2.0