och betraktat flärden.

Åkte till Stockholm i går med mor. Hon ville till Svenskt tens butik. Mycket fina saker fanns det och mycket dyra tyger. Visst, många var väldigt fina men ett tyg påminde väldigt mycket om ett tyg som IKEA hade i början av 80 -talet. Röd botten med vita elefanter. Elefanterna var mindre på Svenskt tens tyg samt hade ett annan tygkvalité än IKEAs tyg. Jag fick associationer till min äldsta dotters snuttekudde som hade just detta elefanttyg från IKEA. Jag hade ett extra kuddöverdrag som jag bytte med, då kudden följde med överallt och blev duktigt smutsigt och behövde tvättas. Ungen ville absolut ha kudden när hon skulle sova. Lösningen blev detta extra fodral. Nåja! Jag skulle nog inte betala 1000 kr/m för detta tyg då jag inte hade betalat ens en bråkdel av det priset på IKEA. Men å andra sidan finns inte IKEA-tyget med elefanttrycket kvar och det finns inte på världskartan att jag skulle kunna hosta upp 1000 kr för en meter tyg. Men skulle jag kunna fanns ju många andra underbara gardintyger på Svenskt ten. 

De flesta som flanerade runt i butiken fanns många som inte behövde fråga om priset utan kunde betala utan betänkligheter. Exklusivt klädda män som satt och väntade på sina lika exklusivt klädda kvinnor. Lite främmande värld för en vanlig jordnära tjej med låg inkomst. Men intressant var det att iaktta dessa människor. Att se och försöka förstå vilka de var bakom den fina fasaden. Självklart är det ju omöjligt att få veta något utan att prata med dem och lära känna dem. Men med lite fantasi kan man ju ana en helt vanlig människa som råkar ha helt andra förutsättningar än mig bakom den fina fasaden. Jag tyckte helt enkelt att kunderna var lika intressanta som produkterna.

Lite idéer fick jag i alla fall. Såg en hissgardin med en intressant lösning som jag skulle kunna göra min version av. Har några fönster jag behöver rullgardiner i och detta kan vara ett alternativ. Allt som behövs är några meter billigt kraftigare gardintyg, två metallringar per fönster, en 2 cm bred list och en rundstav per fönster, ett antal meter snöre samt en häftpistol. Ett, tu, tre, har jag snygga hissgardiner utan allt för mycket jobb. Har länge gått och funderat på olika lösningar på hissgardiner men nu tror jag att jag vet vilken lösning som passar in i de fönster jag behöver ha hissgardiner i. 

 

Paraplyet upp i höstrusket! Här regnar det idag.

 

 

 

Till en sådan här bild behövs inte mycket ord. schampoflaskan visar bara hur stor skålen är och flaskan är i normal storlek. I år har det varit en bra sommar för vindruvor.


For this kind of image does not need much words. shampoo bottle shows just how big the dish is and the bottle is of normal size. This year has been a good summer for grapes.

Minimi kravet för a-kassa är att man skall kunna arbeta minst 17 timmar i veckan i snitt. 

 

Sjukersättning kan man få på 25 %, 50 %, 75 % och 100 % dvs 10 timmar/v, 20 timmar/v, 30 timmar/v och 40 timmar/v.

 

Har man sjukersättning på 75 % är man alltså arbetsför 10 timmar i snitt per vecka.

 

17 timmar - 10 timmar =7 timmar. Det är vad som fattas för att vara berättigad a-kassa. 

 

Hur har politikerna tänkt här? Eller har man inte tänkt alls?? 

 

Är man arbetslös på 25 % och har sjukersättning på 75 % är man med andra ord hänvisad till försörjningsstöd på kommunen. Försäkringskassan har sina givna ramar och det har a-kassorna också. Men dessa ramar passar inte ihop och där kommer människor i kläm.

 

Jag kan förstå att det kan vara näst intill en omöjlighet att hitta ett jobb på 25 %. Men för den skull exkludera något från a-kassan på grund av 75 % sjukersättning är en form av diskriminering. Här har politikerna något att sätta tänderna i. Sjukförsäkringen kontra a-kassereglerna. Det behövs större samordning och anpassning till verkligheten. Men å andra sida... Det är ju inte precis politikernas starka sida. Mycket ord och obefintlig verklighetsförankring. 

 

 

 

Vet att någon enstaka har kikat in här lite nu och då. Själv har jag haft en 2 år lång galen resa i en av de värsta bergochdalbanorna man kan råka ut för. Det är mycket orsaken till att jag inte har hållit igång bloggen.

 

Som jag skrev för ca 2 år sedan hade jag fått en Parkinsondiagnos. Den togs bort i våras. Efter många kullebyttor utförda av läkare och märkliga turer har nu diagnosen tagits bort. Det har tagit mig lång tid att fatta att jag inte var alvarligt sjuk efter att först ha fått en alvarlig diagnos. Lägger ingen skuld på min vårdcentral. Jag har fått ett fantastiskt stöd där. Om neurologjouren hade sagt åt min husläkare att skicka in mig till neurologen obehandlad hade förmodligen allt gått rätt från början. Men som neurologen i Stockholm sa "jag hade velat se det jag behandlade och inte behandla på distans vid nyinsjuknande". Än i denna dag vet ingen vad det var som hände och jag kommer troligen aldrig få veta det, hur gärna jag än vill ha förklaring. De symptom jag uppvisad för 2 år sedan har avtagit nästan helt och jag undrar vad 17 det var som hände. Men det kommer jag som sagt troligen aldrig få veta.

 

Min två år långa sjukskrivning gick ut nu den 10 januari så nu är jag arbetssökande. Det är bara att hålla i hatten och hoppas att det finns någon där ute som är ute efter administrativ personal på 25 %, för det är så mycket eller lite beroende på hur man ser det, jag kan jobb. CV håller på att skrivas och ett allmänt hållet personligt brev är klart. Det är bara en arbetsgivare som saknas nu ;) Känner du till någon som behöver en erfaren receptionist, kanslist, kontorsassisten eller liknande går det att nå mig via e-postadressen i min profil. Klicka på den fina bilden på mig så ser du min profil och mailadress.

 

Håll i hatten i vinter. Man vet ju inte hur hårt  eller åt vilket håll det blåser :)

 

 

 

 

 

Jag behöver något att göra när jag är hemma så mycket. Så, jag började att sticka tossor men tröttnade på det. Hittade ett fint yllegarn och började på en poncho. Den är ännu inte klar men jag håller på med framstyckena och bakstycket är klart. Här om morgonen tog jag virknålen och räknade ut hur man gör mormorsrutor med hjälp av en stickbok jag fått i julklapp av en vännina. Nu har jag gått bananas på mormorsrutor. ;) 

 

Keramiken är kul. Jag har lera hemma och tänker gå lös på den under helgen. På kursen på tisdag har jag förmodligen åtminstone en sak att glasera om den inte gick sönder i bränningen. Lite bilder på mitt skapande :)

 

 

 

Jag skulle vilja kommentera Ekmans konvertering till katolska kyrkan. Men min hjärna har svårt att formulera det jag tänker, men tänker ändå tvinga hjärnan till det med detta blogginlägg. Parkinson påverkar min kognitiva förmåga och det är det svåraste symtomet att handskas med och acceptera. Jag hoppas att det bara är nu i början av medicineringen jag har svårt att formulera mina tankar och att det blir bättre när jag har fått tid att processa sjukdomen. Det kommer ta tid och jag kommer få hjälp med bearbetningen.

 

Det är samma sak med det som händer på Livets Ord. Det är tusentals människor som nu lämnas ensam med sina tankar och förvirring runt om i världen. Jag hoppas att Ulf har tänkt på hur det kommer att påverka alla som sett upp till honom och trott att den undervisning han har haft har sitt ursprung i och från Gud. Det är inte bara den lokala församlingen utan även i och långt utanför Sveriges gränser. Medlemmar på Livets Ord har, i bästa fall, möjlighet att ventilera och processa tillsammans med andra medlemmar, men de som inte är med på LO och de församlingar som är inspirerad av LO hur klarar de sig?

 

Har Ulf tänkt igenom detta och begrundat sitt ansvar för alla dessa som nu mår dåligt av hans konvertering? Hade Ulf och Birgitta inte varit i den position de nu har, hade det inte varit några problem. Men nu är de förgrundsgestalter för Trosrörelsen här i Sverige och övriga världen och då ställs det i ett helt annat ljus och läge. En pensionering från sina uppdrag på LO och som ledare för LO ändrar inte ansvarsläget.

 

Jag måste klargöra att jag har ingenting emot Katolska kyrkan eller katolicismen på något sätt. Jag har inte heller något problem med konvertiter. Men det kan bli större konsekvenser för väldigt många människor av Ulf och Birgittas konvertering. 

 

Att lämna ett sammanhang för ett nytt utan att på djupet göra upp med de fel och övergrepp som man har varit ansvarig för är inte heller att rekommendera. Att lämna såriga och trasiga människor bakom sig och tro att man kan gå in i något nytt och fräscht utan att få med sig det gamla är att vilseleda sig själv.  De gamla har en förmåga att följa med i flyttlasset och bita tillbaka när man minst anar det om man inte har städat bort det i grunden. Börja med de som du vet att du har skadat, även om det ligger 30 år tillbaka i tiden. Rensa ut innan du börjar med något nytt Ulf.

 

 

Nu slår jag nästan rekord. Mitt andra blogginlägg på några dar. Skämmer nästan bort er ;) 

 

Just nu sjunger jag nästan "om jag hade pengar.... skulle jag köpa mig en...." 

 

Hm, här vill jag sätta in "madrass". Närmare bestämt en sådan här:

 

Japp! Då har jag varit i skogen igen. 

 

I torsdags var jag till skogen och fick med mig 2,7 kg trattisar. Härligt att ha i frysen och gott i såsen eller stuvningen eller omeletten eller... Det går att använada trattkantareller i många recept. Eller varför inte bara stekta som de är?!

 

Det fanns så mycket trattkantareller så min syster och mor fick dra mig från skogen. Korgen var full och jag började plocka och lägga i mössan jag hade på mig. När vi kom till bilen var även mössan full. Hade jag haft ork hade det blivit en vända till ;) Träningsvärken satte stopp :D

 

Så blev det höst igen. Det är otroligt vad tiden går fort. Det är snart ett år sedan jag genomgick GP (Gastrisk by pas). I måndags var det dags igen. Blev bjuden på lunch. Men mådde inte helt bra när jag åt. Hade absolut ingenting med maten att göra för den var mycket god. Gick hem för att vila tills jag mådde bättre men jag blev inte bättre. Efter två timmar hade jag så ont i magen att jag ringde sjukvårdsupplysningen som uppmanade mig att åka in. Borde ha tagit en ambulans men fick en sjuktransport. Gör förmodligen aldrig om det misstaget. Det var en annan person i bilen som skulle skjutsas hem till Gränby först. När bilen vände mot sjukhuset fick chauffören ett anrop om att hämta en rullstolsburen innan. Men då hade jag så ont att jag skakade. Det blev akuten med mig först. 

 

Inkommen slog jag larm till personalen i luckan att jag inte mådde något vidare och behövde lägga mig. Det tog inte mer än en minut innan jag var omhändertagen. Läkaren var övertygad om tarmvred. En röntgenundersökning sa samma sak. Fick dränagesond i näsan (kan jag, vill jag undvika det igen BLÄÄ) , lämnade blodprov och fick en infart i armvecket. Samt prov för blodgaser från en artär. Jag är nu blå lite här och var på händer och armar.

 

Efter röntgen hade jag så ont, trots smärtlindring, att jag var mer eller mindre apatisk. Akuten skickade mig upp på avdelningen för förberedelse för operationen. Hann knappt bli torr efter den obligatoriska duschen förr än det var dags att åka ned till op. På akuten hade jag bett dem söva ned mig så jag kunde få slippa smärtan. Nu kommenterade kirurgen att jag fick som jag ville ;). Ett mått av galghumor jag gillar :D. Som den artiga patient jag är, tackade jag faktiskt för narkosen sekunden innan jag slocknade. Jag har ett tydligt minne av det.

 

Den här gången hade jag inte lika ont på uppvaket. Fick fantastisk smärtlindring. Men när jag ville gå på toa fick jag argumentera med sköterskorna som ville att jag skulle ha bäcken. Jag var så smärtlindrad att jag var groggy. Men det blev som jag ville – igen ;) Det var lika förra gången. Sköterskorna trodde knappast att jag skulle klara av att stå upp, men det gjorde jag, om än lite vinglig. Blir det någon mer gång kanske de inte argumenterar med mig om toabesök på uppvaket igen :D Jag känner min kropp ganska bra och vet var gränserna går.

 

Nå hur var det med tarmvredet då? Kirurgen måste ha fått en chock när hon öppnade mig. Det var så jag tolkade den läkaren som gick ronden morgonen efter. Tarmvredet var, så långt jag kan förstå, ärrvävnad och en liten bit av tunntarmen som hade svängt sig i fel läge men inte så mycket att det var stopp. Det rättades lätt till. Men det stora problemet och det som hade gjort mig så sjuk var blindtarmen. Den var riktigt ful sa de. Så nu kan jag åka på kryssningar och upp till Svalbard om jag vill utan risk. :D Men å andra sidan… Vad skall man till Svalbard att göra? Där finns inte några palmer, vita sandstränder med blågrönt hav med badtemperaturer upp mot +30 grader.

 

Ja så sitter jag nu här vid datorn efter mitt måndagsäventyr med en snittade mage från bröstbenet till naveln. Skinnet skiftar från svart till grönt via blått. Öm och svullen i magen så jag inte kan knäppa byxorna. Men jag är inte lika tagen som jag var vid förra operationen. Visst är jag trött, men inte förlamande trött.

 

Ha det bra! Och se upp för elaka tarmar ;)

 

 

 

Det är det faktiskt! Jag var in på KappAhl idag och kikade lite på rea byxor. Det fanns ett par dar inne som jag var intresserad av. När jag provade dem för ca 1,5 månader sedan satt de helt fel. Över baken satt de bra men magen hängde över byxlinningen så det såg inte klokt ut. Jag avstod av förstårliga skäl till att köpa dem. Idag var det bara två  par byxor kvar av den modellen. Jag tänkte att det kostar ju inget att prova. Så jag tog med mig båda paren till provhytten. De i storlek 44 tänkte jag aldrig skulle gå. Men de gled på utan prut och satt bra. Magen höll sig även den på plats. Jag provade aldrig det andra paret som var ett par storlekar större.

 

När jag skulle betala hade alla klubbmedlemmar 20 % på reapriset. Jag skulle bara behöva betala 80 kr för byxorna. Jag tog en vända till i butiken och hittade en topp. Tog storlek 44/46 och 40/42 för att se vilken jag kom i. Jag köpte den i strolek 40/42. Det är helt galet! Jag fattar inte att jag har så små storlekar nu. I skallen har jag fortfarande 48/50. Men min kropp visar något annat. Det kommer ta tid för mig att lära om och få ny kroppsuppfattning.

 

Till dags datum har jag tappat 30 kg. Så det är klart att det visar sig på kläderna också, men så mycket??!!

 

Må gott

Onsdag! Det var väl ingen överraskning? eller...? Snöar gör det och det är inte kul. Men vi har kommit fram till februari och det känns bättre då våren förhoppningsvis inte är allt för långt bort. Vintern har gått relativt snabbt men jag har också haft annat att fokusera på.

 

Liten uppdatering sedan sist. Jag har gått ned ca -2 kg på 2 veckor. Jag är med andra ord 22 kg lättare sedan det hela började. Byxorna jag köpte för 2 veckor sedan är lite för stora. Har även köpt två nya toppar i storlek 44-46 och 42. De sitter riktigt bra - just nu.

 

När det kommer till hälsovinster har jag upptäckta att avstånden har minskat. Jag klarar av att gå längre sträckor utan att ta slut på mig. Jag har till och med gått ned till Luthagsesplanaden för att ta bussen ibland när jag inte har vela vänta på 41:an. 4:an är nu mera ett alternativ. Så, ja, det är inte bara vikten som har lättat utan även det dagliga livet. Tog andra B 12 sprutan igår och fick lite mer energi. Det märktes tydligt när nivån började dala så jag tidigarelade påfyllningen av B 12.

 

Nu skall jag läsa morgontidningen jag inte läst ännu och se till att hantverkarna sköter sig ;) (fuktskada i badrummet). Sedan får jag se vad dagen bär med sig. I kväll blir det förmodligen onsdagsmässan.

 

Må gott

 

Och då menar jag inte snön som kom på morgonen idag som nu töar. Igår stannade vågen på -17 kg. -17 kg sedan slutet av oktober. Det är helt ofattbart. 10 kg gick jag ned modifast-dieten och sista 7 kg har jag gått ned efter operationen för sex veckor sedan. Ta en ryggsäck och fyll den med 17 kg margarin så kan du få en uppskattning om hur mycket mer jag har gått ned.

 

Jag mår fortfarande bra. Äter smått och ofta. Får ont ibland när jag har ätit för fort och tuggat för dåligt. Dumpning har jag sluppit. Det flyter på bra med andra ord. Att jag gick igenom operationen ångrar jag mig inte idag. Men de säger att man brukar få en svacka efter ca ett halvår. Vi får se vad jag säger då, om ett halvår altså :D

 

 

 

 

Det snöar blötsnö. I morse kändes det som vår i luften även om det var fuktigt och kallt ute. Snön har smält undan ordentligt sedan jul. Lite har känslan varit att jag trots allt kanske kunde bli bönhörd angående klimatet. Typ vinter under jul ev. nyår. Sedan en snabb vår under januari och högsommar från frebruari till oktober och en snabb höst under november. Det är drömen för mig. Men det är en dröm. En väninna sa till mig att vi har de årstider vi har och det är ju sant. Men drömma kan man väl få göra och ha önske mål även om de är helt orealistiska. Hennes kommentar till det hela var att vi bor faktiskt i Sverige och det är också sant. Så jag drömmer på och hoppas att det inte blir vargavinter igen.

 

 

 

Keep dreaming Karin ;)