skriker vi ut, se, här, här är jag, se på mig! Sedan drar vi i enarmade banditens arm och stirrar på plingande och glittraden hjul. Min tur? hoppas på tur. pling plong glitter i lånta fjädrar. Stora neon pilar pekar på MIG, MIG. Det stora jaget som vill synas och glittra.

Nä, bättre i skogen sitta, titta på gran och kottar. Höra skogens tysta brus och fågelns sång i skyn. Möta sig själv i tystnaden. Våga se vem jag är där långt ifrån glitter och glamour. För när natten tysta timma komma, kan ensamhets ångest komma. Då när blinkande knappar och lampor slocknat. Finns bara det ensamma jaget kvar. Vem är jag då?

Så tomt och ensamt kan ett glitter liv te sig så långt jag har sett. Det är inget att sträva efter. Kunde jag skulle jag åka till kloster i Italien Men nu kan jag inte göra det av ekonomiska skäl utan jag får hitta andra sätt. Ett sätt jag har är blogga. Ett annat är när jag sitter hemma och har helt tyst runt om kring mig. Ingen TV, ingen dator, ingen musik på. Helt tyst. Njuter av tystnaden och ensamheten. Då och där kan jag möta mig själv och min Gud.

Må gott.