Memories Monica Mollberg

Om några veckor är det alla helgons dag.

Då kommer helgon från nutid och forntid att läsas upp. Lättare sagt sjungas upp. Men i hela den radda av helgon som kommer att sjungas kommer jag att sakna ett namn. Monica Mollberg.

Ett helgon är en helt vanlig människa som har utfört extraordinära handlingar. Ett exempel och föredöme i liv och gärning. De kan ha haft besvärliga omständigheter men trots det litat på Gud och haft ett stort hjärta för människor de möt.

Detta stämmer väl in på Monica. Alltid vänlig och nära till skratt. Inga dömande attityder utan full av uppmuntran och livsglädje. Trots att hon var sjuk de sista åren och säkert hade sina svåra stunder var hon ett föredöme ända in i det sista. Jag gläds över att ha träffat henne och blivit berörd av henne både till ande, själ och kropp. Därför kommer jag också att sakna henne desto mer. Våra små pratstunder om hundar, ungar, trädgård och annat då vi stötte på varandra var inte så ofta men desto mer givande. Hennes sunda inställning i olika frågeställningar var som en frisk fläkt.

På hennes begravning i går kom alla hennes egenskaper fram och många minns henne, inte minst hennes skratt. Det var som om hon satt med oss vid fikaborden och skrattade med oss. Det var som om hon var där och talade om för oss att hon har det bra och var glada med mig nu då jag mår bra. Det är ju bara början på livet. Så kära nån sitt inte här och gråt. Men det är svårt att inte gråta när man saknar någon. Vi som har mött Monica kommer aldrig att glömma henne. Och ni som inte har mött henne har missat något.

Min präst brukar säga att det finns tre olika sätt att bli hela på när man är sjuk.

1. Genom läkarvetenskapen - mediciner och doktorer är Guds förlängda arm på jorden.
2. Mirakel från Gud
3. Genom att få flytta till himlen.

Monica blev helad genom alternativ 3.


Våra tankar och förböner går nu till Rodny och barnen. Allt gott till er alla.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0