vill han inte sönder bryta. Han säger inte till den med brutet ben att springa eller den med bruten arm att lyfta sten.

Nej först vill läkaren lägga det trasiga tillrätta, det gör ont. Sedan ett skyddande och stödjande gips. Det gör fortfarande väldigt ont, men nu känns det lite skönare. Benpiporna skaver och gnager inte mot varandra och den mjuka vävnaden längre. Allt efter tiden går gör det mindre och mindre ont. Benet läker.

En dag säger läkaren att det är dags att ta bort gipset. Du behöver det inte längre. Gipset har blivit obekvämt och kliar. Benet känns så förunderligt lätt utan gipset men musklerna är nu svaga. Nu behövs träning för att stärka det svaga.

Så här vill han göra, Fader Gud, med oss människobarn. Tänk att vi har så svårt att tro på att Gud vill göra oss detta, fast det är så naturligt. Tänk att vi människor kan ha så svårt att behandla varandra på samma sätt. Att älska sin nästa som sig själv och älska Gud för den han är,  istället för att frukta honom för den han inte är.