Inte för att jag är vidskeplig. Men ibland häder det bara.

Fick ett samtal från min far. Han försökte få tag i min syster. Mamma hade fått hjärtinfarkt, visserligen en liten en men det var en infarkt. Just snyggt. En fredag och där till den 13:e, fin fin kombination... or not. 
 
Min syster och jag slänger oss in i hennes bil och åker upp till Gävle för att möta upp mamma. Man ville ha en kranskärlsröntgen på henne och det gick inte att göra i Hudiksvall. Efter undersökningen fick hon en stroke med blindhet och förvirrings symptom - en mycket ovanlig biverkan på kranskärlsröntgen. Min syster och jag tittar på varandra och våra hjärnor börjar gå i gång. Hemsjukvård, hemtjänst, orienterings träning m m. I det läget skickar jag ett nödsms till min cellgrupp att de skall be för mamma. Jag går till baka in till vår mor medan min syster går och möter vår bror och svägerska nere vid akuten för att hjälpa dem upp till hjärtavdelningen där mamma ligger. När jag sitter där och tittar på mamma som försöker sova hör jag, inom mig, ett böne brus från cellgruppen. En helt otrolig upplevelse. Jag  kan urskilja speciellt en röst från en av kvinnorna som har träffat min mor. När mina syskon kom upp så konfererade vi lite med varandra och sedan åkte jag och syrran till vår pappa uppe i Hudiksvall för att han inte skulle vara ensam på natten efter allt som hänt samt att sova en stund.

På förmiddagen, detta är på lördagen - dagen efter, åkte vi tillbaka till Gävle tillsammans med vår far. När vi kommer in i sjukrummet hos mamma så säger hon åt pappa och mig att stänga dörren efter oss. HON HADE FÅTT TILLBAKA SIN SYN. Huvudvärken var kvar men synen var tillbaka och förvirringen hade släppt. En ny skallröntgen mitt på dagen visade att stroken hade läkt ut helt. Läkaren sa sedan att han räknade med att det inte skulle bli några men av händelsen.  TACK GUD. På eftermiddagen hade huvudvärken släppt helt och hon skickades tillbaka till Hudik för fortsatt utreding av hjärtat och inställning av hjärtmedicin. Nu har hon fått medicin och hjärtat slår som det skall. Fortsätter det så får hon åka hem imorgon. Mamma ser, är fullt orgenterad och mår bra. Hon är bara lite trött men det får man vara efter en sådan här pärs.

Tack Pappa Far i himmelen för din omsorg, kärlek och helande kraft. Du är HERREN VÅR LÄKARE

TACK