Jag såg i Ulf Ekmans blogg att han skrev om ett minne som han hade, men som han inte ägnat någon tanke åt på många år.

Min mamma och jag pratade i telefonen här om kvällen. Jag frågade henne om ett par präster som hade arbetat på den platsen där jag växte upp. Den ena gillade inte frikyrkor och frös ut allt frikyrkligt som han bara kunde. Den lilla pingstförsamling som mina föräldrar tillhörde hyrde en del av församlingsgården för söndagsskola och en del möten. Men det var på nåder som de fick vara där. Nu hör till saken att mamma var kyrkopolitiker och satt med kyrkostyrelsen i svenska kyrkan. Tack vare det kunde hon påverka att pingstförsamlingen skulle få hyra i församlingsgården, till prästens förtret. 

Jag hade själv en kontrovers med den prästen. När jag var 15 var det konfirmationsundervisning för alla som ville. Jag var väl i och för sig inte intresserad av att konfirmera mig, det var ju inte brukligt på den tiden inom pingst. Men jag ville veta vad svenska kyrkan lärde och jag ville ha deras dopsyn förklarad för mig, bara så jag kunde förstå hur de tänkte. Jag bad att få sitta med och lyssna ett par gånger och det fick jag efter en stunds funderingar. När lektionerna var slut och de andra ungdomarna började gå ville jag ställa mina frågor. Han tyckte inte om att jag ställde följdfrågor på det han sa då jag tyckte att svaren var lite luddiga. Han blev vansinnig. Körde ut mig och förbjöd mig att komma någon mer gång. Jag hade inte varit ute för att provocera utan ville bara ha saken förklarad så jag kunde förstå. Strax efter det så blev jag invald i styrelsen för kyrkans ungdom på grund av att jag var troende. Det var en lokal grej och jag mins inte riktigt vad det skulle gå ut på. När prästen hörde att jag hade blivit invald av de andra ungdomarna så blev det stopp med motiveringen att jag "bara" var troende döpt och inte barndöpt. Jag kunde absolut inte få sitta med i den här styrelsen på ordinarie plats utan bara på sin höjd som suppleant. De andra blev inte glad när de hörde det. Jag själv tog det ganska lugnt för det var ingen stor grej för mig. Jag blev ändå tvungen att välja bort kyrkans ungdom strax där efter i alla fall. Alla veckans dagar var inbokad för mig och jag blev så utmattad att jag började blöda näsblod. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att välja bort något och då blev det kyrkans ungdom.

Fördomar har tydligen inte bara funnits i frikyrkokretsar mot svenska kyrkan och andra kristna trosriktningar utan även inom svenska kyrkan mot frikyrkokretsar. När jag hörde föreläsningen av prästen Bo Brander i veckan, nämnde han med en halv mening något om dopfrågan. Jag förstod då att det kanske trots allt finns en hållbar tanke bakom det.

Den andra prästen som jag mins från min barndom, mins jag av helt annan anledning. Mamma hade glömt bort honom tills jag påminde henne. Det var en gammal präst i Skå kyrka. Prästen var makalöst omfångsrik. Varken jag eller mamma mins hans ansikte eller vad han hette, men vi mins hans enorma mage. Den här prästen körde runt i en liten, liten bubbla. Vi barn var så fascinerad av det för ingen av oss begrep hur han tog sig in i bilen. Att han skulle kunna komma in i den lilla bilen var som att tänka sig få in en kamel i ett nålsöga. Tydligen gick det.  ;)

    
                                 Illustrationen har Monc ritat :)