Jag flyttade bara 3 veckor innan jag åkte till Sri Lanka. Jag höll på med uppackning och städning ända tills jag skulle åka så väskan blev inte packad för än dagen innan... eller timmarna innan. Snacka om att vara sent ute även om jag hade varit iväg och vaccinerat mig mellan jobb - uppackning - städning samt att ett nytt pass blev klart på onsdagen innan avfärd. Och helt plötsligt sitter jag i ett flygplan på väg till Heathrow. En overklighetskänsla börjar infinna sig. Resan som jag hade vetat av i över ett halvår - helt plötsligt är jag på väg.



Att sitta på Heathrow i flera timmar är ingen hitt även om jag gillar flygplatser. Men vi fyllde tiden med en fika och gå och titta i butiker. Något vi inte fick missa var Herrods butik. Dyra saker men kul att se. Sista timmen ägnades åt att stirra på en tavla för att se vilken gate vi skull till. 30 min innan planet skulle gå dök gaten upp på tavlan. Sedan blev det att rusa. Heathrow är en gigantisk flygplats. Det tog ca 10 min att gå till gaten. Och ytterligare väntan innan vi fick gå om bord på planet.





Även när jag satt och väntade på att få gå ombord kändes det lite overkligt att jag var på väg. 



När vi såg avgångstavlan upptäckte vi att vi skulle mellanlanda på maldiverna. Exotiskt?! Jo, då jag hade kunnat stanna där.






Högsta punkten på Maldiverna är 2 m/h. En flodvåg skulle kunna skölja över hela ösystemet på nolltid. Eller en höjning av havet på några decimeter och allt skulle ligga under vatten.





Men en timme efter det att vi mellanlandat på Maldiverna var vi framme.




När vi kom ut från flygplatsen slog värmen emot oss. 33° i skuggan och hög luftfuktighet.

"Äventyret" hade börjat.

Om några veckor är det alla helgons dag.

Då kommer helgon från nutid och forntid att läsas upp. Lättare sagt sjungas upp. Men i hela den radda av helgon som kommer att sjungas kommer jag att sakna ett namn. Monica Mollberg.

Ett helgon är en helt vanlig människa som har utfört extraordinära handlingar. Ett exempel och föredöme i liv och gärning. De kan ha haft besvärliga omständigheter men trots det litat på Gud och haft ett stort hjärta för människor de möt.

Detta stämmer väl in på Monica. Alltid vänlig och nära till skratt. Inga dömande attityder utan full av uppmuntran och livsglädje. Trots att hon var sjuk de sista åren och säkert hade sina svåra stunder var hon ett föredöme ända in i det sista. Jag gläds över att ha träffat henne och blivit berörd av henne både till ande, själ och kropp. Därför kommer jag också att sakna henne desto mer. Våra små pratstunder om hundar, ungar, trädgård och annat då vi stötte på varandra var inte så ofta men desto mer givande. Hennes sunda inställning i olika frågeställningar var som en frisk fläkt.

På hennes begravning i går kom alla hennes egenskaper fram och många minns henne, inte minst hennes skratt. Det var som om hon satt med oss vid fikaborden och skrattade med oss. Det var som om hon var där och talade om för oss att hon har det bra och var glada med mig nu då jag mår bra. Det är ju bara början på livet. Så kära nån sitt inte här och gråt. Men det är svårt att inte gråta när man saknar någon. Vi som har mött Monica kommer aldrig att glömma henne. Och ni som inte har mött henne har missat något.

Min präst brukar säga att det finns tre olika sätt att bli hela på när man är sjuk.

1. Genom läkarvetenskapen - mediciner och doktorer är Guds förlängda arm på jorden.
2. Mirakel från Gud
3. Genom att få flytta till himlen.

Monica blev helad genom alternativ 3.


Våra tankar och förböner går nu till Rodny och barnen. Allt gott till er alla.